Misstänkte mördarens läslista är tidstypisk
Här enades trumpister och BLM-rörelsen
Jag vet inte när man senast såg en sådan samsyn mellan folk på olika sidor av de politiska skyttegravarna i USA. Aldrig, kanske?
Förra veckan mördades Brian Thompson, vd för en av USA:s sjukförsäkringsjättar, på öppen gata i New York. På de tomma hylsorna som hittades på mordplatsen hade gärningsmannen skrivit orden ”deny” (förneka), ”defend” (försvara) och ”depose” (avsätta), som tolkats som en referens till de juridiska strategier som försäkringsbolagen brukar använda sig av för att neka försäkringstagare vård. Det vill säga: fördröj hanteringen av ärendet, förneka att patienten har rätt att få ersättning för vården, försvara beslutet in absurdum med hjälp av dyra advokater.
Brian Thompson själv fick en bonus på 10 miljoner dollar, ungefär 110 miljoner kronor förra året, för att han pressat upp bolagets vinster. Det har han gjort bland annat genom att införa en dystopisk AI-modell som automatiskt och helt utan mänsklig inblandning bedömer ärenden från sjuka människor. United Health Cares vinst förra året uppgick till 16 miljarder dollar, och sociala medier svämmar nu över av vittnesmål från kunder till företaget vars föräldrar, barn, släktingar eller vänner dött eller utstått fruktansvärt lidande när de behövt vård, men nekats ersättning från bolaget.
Jag tänker på den nyss avslutade presidentvalskampanjen i USA och hur den aldrig ens kom i närheten av de verkliga problem som landet brottas med. I den fruktansvärda och briljanta boken ”Deaths of despair” som kom 2020 tecknade ekonomerna Angus Deaton och Anne Case en bild av ett land där medellivslängden snabbt faller och en allt större del av den minskande medelklassens löner försvinner i just enorma kostnader för sjukvård och försäkringar. Och där dessa enorma företag bara växer, i takt med vinsterna.
I New York Times drog skribenten Zeynep Tüfekçi i helgen paralleller till den era för hundra år sen som kallas ”gilded age”, den period i USA:s historia när superkapitalister och oligarker dominerade den amerikanska ekonomin. Nyligen passerade dagens USA dåtidens nivå av ojämlikhet och koncentration av rikedom, och Tüfekçi påminner i sin text om att den tiden präglades av våld och mord på de superrika.
Det slående med reaktionerna på mordet är just hyllandet av brottslingen och våldet som metod, och frånvaron av principiellt försvar för rättssystemet. Det sker samtidigt som president Biden valt att benåda sin egen son för brott han begått, och som Donald Trump sagt att de personer som dömts till fängelse efter stormningen av kongressen kommer att få gå fria. I USA finns en lång tradition av att hylla lagbrytare, våldsverkare och maffiabossar. Men i detta unisona hyllande av en mördare är det något nytt som sker, som måste tolkas som ett totalt underkännande av både makten och lagen.
Nu har en misstänkt gärningsman gripits, den 26-årige Luigi Mangione som blev igenkänd på ett McDonald’s i Pennsylvania. Enligt polisen bar han på ett handskrivet manifest som kritiserade sjukförsäkringsbranschen. Det som hittills är känt om Mangione är att han kommer från en rik familj, gick ut high school som bästa elev i sin klass och har studerat datavetenskap vid det prestigefyllda University of Pennsylvania. Listan över böcker och författare som Mangione nyligen hade läst blev också känd. Det är, grovt sammanfattat, självförbättringsböcker av manliga rådgivare som Andrew Huberman, en hjärnforskare från Stanford University vars podcast har miljontals lyssnare.
En annan författare som Mangione läst är Tim Urban som tillsammans med Andrew Finn driver den extremt populära webbplatsen ”Wait but why”, där han – liksom Huberman – diskuterar vetenskapliga frågor. I sin bok ”What's our problem” som hyllats av Elon Musk, beskriver Urban sin syn på politik som han inte menar organiseras efter ideologi utan i stället är en kamp mellan ”högre” och ”primitiv” intelligens. Mangione har också skrivit uppskattande om Unabombarens teknikfientliga, antimodernistiska manifest, och de populärpsykologiska verken av Jonathan Haidt, känd för sin bok ”Den ängsliga generationen”, om skadeverkningarna av mobilberoende.
Mangione är inte dömd får mordet, och det går inte att veta något om eventuella motiv. Men säkert är att den värld han kommer ur är samtidens och nätets postideologiska landskap, där identiteter och lojaliteter skär bortom höger och vänster.
I vanliga fall när det sker spektakulära brott, brukar internetforum och sociala medier vara i full gång med att kollektivt försöka reda ut vad som hände och var den skyldige befinner sig. Men i det här fallet fick polisen inte någon sådan hjälp. I stället har vreden på nätet riktats mot de som jagat gärningsmannen. De som uppmanade till medkänsla och sympati med offret, har mötts av motattacker och vittnesmål: varför ska jag känna med Brian Thompsons familj, när hans bolag förstörde mitt liv? Frågan skär igenom de politiska skyttegravarna – i hatet mot sjukförsäkringsbolagen och försvaret av en mördare har Maga-anhängare och BLM-aktivister stått enade.
Scenkonstpodd: Kritcirkeln
