Petningen ett ängsligt tecken på snutsamhället
Åsikter nagelfars och fördöms allt strängare
Mårten Arndtzén, kunnig kulturjournalist på Sveriges Radios, petas från en stor del av sina arbetsuppgifter.
Anledningen? Ett par politiska inlägg på plattformen X. I det ena skriver han att kulturministern gjorde rätt i att kritisera kulturbranschen. I det andra kommenterar han kriminalpolitiken.
Visst, det går att hävda att det strider mot Sveriges Radios regelverk om opartiskhet. Men det är svårt att inte se mönstret som Arndtzén själv pekar på: att vissa åsikter är mer acceptabla än andra.
När public service-medarbetare skrev under uppropet om rapporteringen från kriget i Gaza ledde det inte till några omplaceringar.
Det tycker jag – för tydlighetens skull – är bra. Men då måste samma generositet gälla även andra åsikter.
Vi lever, med ett uttryck lånat från författaren Tone Schunnesson, i ett hårdnande snutsamhälle. Uttryck, åsikter och beteenden nagelfars och fördöms allt strängare.
Ängsligheten sprider sig i offentligheten. Makthavare är ofta snabbare att markera avstånd än att försvara principer. Inte för att de måste – utan för att de vill undvika kritik och skydda sig själva.
Det märks också i Lund.
Där föreslår politiker i kulturnämnden nu att kommunen ska avsluta samarbetet med fristadsförfattaren Bissan Edwan, efter uppgifter om att hon hyllat attacken den 7 oktober.
Det är ett ängsligt agerande.
Som författaren Ola Larsmo har påpekat riskerar det dessutom att underminera hela idén med fristadsförfattare. Systemet finns för att skydda människor som hotas för det de skriver.
… en växande tendens där politiker anmäler yttranden de inte gillar
Att ge någon en fristad betyder inte att man håller med om allt de säger. Det betyder bara att man försvarar principen om att människor ska kunna uttrycka sig – även när det provocerar.
Men det kräver att politiker bottnar i sina principer och står ut med kritiken som följer.
Jag tänker på vad polisen och förundersökningsledaren Jan Bäckström nyligen sa i en intervju i DN. Han varnade för en växande tendens där politiker anmäler yttranden de inte gillar – och därmed själva bidrar till att sänka taket för yttrandefriheten.
Han tog upp ett exempel från några år sedan.
Ulf Kristersson höll ett möte i Göteborg och möttes av Palestinaaktivister som ropade ”mördare”. Kristersson avbröt mötet och kallade beteendet odemokratiskt.
Men enligt lagen är det faktiskt tillåtet att kalla någon mördare.
– Man får däremot inte säga ”jag ska mörda dig”. Det är en viktig skillnad, sa Bäckström.
Och fortsatte:
– När politiker misstänkliggör aktivister på det här sättet är de faktiskt ett större hot mot yttrandefriheten än aktivisterna själva.
Det är en nödvändig påminnelse.
Den verkliga faran uppstår när reflexen från de institutioner som har till uppgift till värna yttrandefriheten i stället börjar begränsa den, av rädsla för kritik.
Det är snutsamhället internaliserat. Och det är en trång – och farlig – plats.
