Blir det olagligt att dela konto på Netflix nu?
Även miljontals sport-tv-tittare ligger risigt till
Plötsligt utpekas åter miljontals svenskar som pirater. Alla kommer de snart riskera att dömas till böter för sin konsumtion av illegala medier. Åtminstone om vi ska tro rubrikerna efter att den statliga Filmutredningen i tisdags lade fram ett nytt betänkande, ”Åtgärder mot illegal ip-tv” (SOU 2025:100).
Lite känns det som att kastas tjugo år tillbaka i tiden. Då stod striden om fildelningsnätverk. Nedladdningen av musik och film gjordes straffbar, trots statsminister Fredrik Reinfeldts löften om att ”inte jaga en hel ungdomsgeneration”.
Nu föreslår Filmutredningen bötesstraff för de privatpersoner som tittar på illegal ip-tv, alltså ”kapade” tv-sändningar som strömmas vidare på nätet av ljusskygga aktörer. Problemet anses både stort och växande: företaget Mediavision uppskattar att 15 procent av Sveriges hushåll i dag betalar för sådana piratströmmar.
Men vilka är dessa tittare? Jag upplever inte att jag känner någon. Frågar runt bland bekanta och många hänvisar till äldre släktingar. Mina fördomar bekräftas. ”Män som älskar sport”, sammanfattar någon.
Denna gång tycks det inte röra sig om någon ungdomsgeneration som vuxit upp på internet. Snarare män som vuxit upp med blott två tv-kanaler och som nu suktar efter tillgång till exakt alla sportsändningar från alla kanaler. I stället för att laglydigt betala tusentals kronor i månaden får de samma utbud för ett par hundralappar, kanske efter att ha bett en svärson om hjälp att betala med bitcoin.
Inte bara sport, utan även film och tv-serier ska gå att hitta på motsvarande sätt. Men det är svårt att begripa vad utredaren Eva Bergquist menar när hon, intervjuad i radio, påstår att ”också sånt som musik och böcker” erbjuds via ”de här olagliga tjänsterna”. För varken musik eller litteratur nämns i hennes utredning.
Däremot förs ett långsökt resonemang om hur piratströmmad tv hotar rikets säkerhet. Hur då? För att innehållet i nyhetssändningar kan manipuleras med hjälp av AI! Men manipulerade nyheter förblir ett långt större problem på de sociala medieplattformar som är fullt lagliga, i synnerhet på politikernas favoritplattform X. Jag har svårt att tro att de sportgalna män som betalar för piratströmmar gör det för att få tillgång till nyheter.
Om man vill kriminalisera tittandet på illegalt strömmad tv, måste man förutsätta att varje skillnaden mellan legala och illegala tjänster alltid är uppenbar för varje tittare. Filmutredningen konstaterar att sajterna ofta har ”ett professionellt utseende”, men de avslöjas som olagliga genom de låga priserna och ”det orimligt stora utbudet”. Med samma logik borde man även fatta misstankar mot Spotify.
Filmutredningen fortsätter: ”Om återförsäljaren vill ha betalt i kryptovaluta visar det tydligt för kunden att hanteringen är olaglig”. Förvisso används bitcoin knappt alls som betalningsmedel för någonting legalt. Men vänd på steken. För ett par år sedan investerade (och förlorade) de statliga AP-fonderna hundratals miljoner kronor i Coinbase, en börs för kryptovalutor. Senast i somras avslöjades att tredje AP-fonden placerar en större summa pensionspengar i ett företag vars affärsidé är att utveckla spel till oreglerade nätkasinon där insatserna sker i kryptovaluta. Med andra ord: penningtvättmaskiner.
Att sådana kryptovalutaskojerier inte hör hemma i den vita ekonomin borde vara uppenbart för alla, om vi får tro Filmutredningen. Ändå finansieras de av våra pensionspengar. Borde inte staten börja med att städa i eget bo?
Filmutredningen hänvisar pliktskyldigt till att skydda kulturen, men de aktuella förslagen har föga att göra med konstnärlig upphovsrätt. Snarare rör de så kallad ”signalrätt” – ett slags investeringsskydd som tillkommer de tv-företag som exempelvis köpt dyra licenser för att visa fotbollsmatcher.
I hög grad handlar detta om att skydda den globala sportindustrin mot kriminella konkurrenter. Men ”organiserad kriminalitet” är ett träffande begrepp inte bara i fråga om piratströmmad tv, utan även när vi talar om det internationella fotbollsförbundet Fifa, vars historia på senare årtionden präglats av systematiska mutor och penningtvätt i samröre med brutala diktaturer.
För tjugo år sedan var det justitiedepartementet som bedrev kulturpolitik via upphovsrättslagen. Nu är det tvärtom kulturdepartementet som får gå i bräschen för juridiska innovationer, vars möjliga konsekvenser är svåra att förutspå.
Filmutredningen vill öppna för blockering av internetadresser i realtid – utan domstolsbeslut. Nu handlar det om sportsändningar, men när redskapet väl finns kan det bli frestande att använda även under en politisk protest.
Att låta industriföreträdare få särskild status som ”betrodda anmälare”, som myndigheterna åläggs att lita på mer än andra? Det är i objektiv mening en illiberal ordning som bryter mot principen om allas likhet inför lagen.
Och vad gäller att straffbelägga själva tittandet på ”illegal ip-tv”, så tycks detta knappt ha prövats i andra länder. Jag slås av utredningens oklara formuleringar. Filmutredningen verkar faktiskt, medvetet eller omedvetet, lämna öppet för att även kriminalisera en så simpel sak som att dela med sig av sitt Netflixkontos inloggningsuppgifter till en vän eller familjemedlem.
Café Bambino: Jeffrey Epsteins offer talar, igen
Konstpodd: I själva verket
