En AI-värld där snö och människor är helt vita
Fejkade foton får oss att tro på en tid som aldrig funnits
Fotografiet har historiskt varit ett medium som ansetts skildra verkligheten.
”Pic, or it didn’t happen,” som det heter på internetspråk.
Visa mig bildbevis, annars tror jag dig inte!
Men så är det inte längre.
Den nya devisen lyder: ”Pic, but it never happened”.
För bara något år sedan krävdes initierad kunskap kring bildformat, optik och stil för att få en AI-bot att skapa något som kunde tävla med ett verkligt foto. Nu räcker det med att ladda upp en referensbild och en beskrivning av vad man vill ha så serveras verklighetstrogna låtsasfotografier på några sekunder.
Enkelheten har gjort att sociala medier just nu drunknar i AI-genererade bilder. Det handlar oftast om harmlösa fantasier – sagomonster, antropomorfa djur, hus som flyger.
Men på sistone har en ny, och lite mer komplicerad, genre vuxit fram på Instagram: historierevisionistisk AI.
I denna nya, fiktiva tolkning av historien ser allting ut att vara hämtat ur en mysig gammal Hollywood-film, eller ett glossigt modereportage.
Inte sällan känns bilderna nästan komiska i sitt sentimentala anslag.
En viral bild visar ett snapshot från en amerikansk förort på 1990-talet. En barncykel ligger slängd på gräsmattan utanför en enplansvilla. Gatan badar i kvällsljus. Personen som postat bilden har lagt till ljudeffekter: barnskratt på avstånd, en vattenspridares rytmiska pumpande, sorlet från en tv någonstans i fjärran.
I en bildserie från ett svenskt konto porträtteras människor ”från 1970-talets Teheran”. Modellsnygga kvinnor och män i färgglada kläder ler och skrattar tillsammans på stadens gator.
Ett annat inlägg visar ett snötäckt Manhattan på 1980-talet. Oklanderligt välklädda män och kvinnor slirar runt i snön på 5th Avenue. De är insvepta i lyxiga pälsar och har händerna fulla av shoppingkassar. Den amerikanska flaggan vajar i bakgrunden.
Men i bilderna finns också något som skaver. För till skillnad från riktiga fotografier är de helt befriade från verklighetens mindre glossiga aspekter.
I AI-versionen av 80-talets Central Park är snön alldeles ren. Inte en uteliggare så långt ögat når, trots att staden under den här perioden hade en historiskt hög nivå av hemlöshet. Inga överviktiga människor syns heller.
Och: här finns inte en enda person som inte är vit.
Alla tycks missa att bilderna är fejk, trots att det tydligt står under varje bild
I den här nostalgiska, glamorösa versionen av New Yorks historia är alla människor smala, vita, snygga och rika.
”Det här är en vibe! Varför kan vi inte gå tillbaks till det här och ta bort alla utlänningar och kriminella som gör det osäkert på våra gator. Ta tillbaka nationalismen!”, skriver en användare i kommentarerna.
“Så här kommer vi aldrig få ha det igen”, skriver en annan. ”Nu är det bara muslimer och kommunister här.”
Alla tycks missa att bilderna är fejk, trots att det tydligt står under varje bild.
De här bilderna kan verka oskyldiga. Men allting på internet får ett eget liv, så även glammiga AI-fantasier. Därför blev jag inte ett dugg förvånad när jag såg New York-bilderna dyka upp på ett Instagramkonto som postar 'historiska fakta'.
”Se de här otroliga bilderna från New York på 1980-talet!”, löd texten till inlägget – utan AI-märkning.
Kontot har 4,3 miljoner följare – däribland ett flertal svenska journalister – som nu alltså kan tro att de här bilderna visar ett verkligt historiskt ögonblick.
Just nu gäller debatten om AI-genererat innehåll ofta upphovsrätt, träningsdata och de jobb som kan gå förlorade. Men vi borde oroa oss minst lika mycket för vad det genererade materialet föreställer. Och vad det inte föreställer.
Med vilka intentioner det skapas, och av vem.
Under skrivandet av den här krönikan testade jag att googla orden ”Tehran 1970”.
Den femte bildträffen var ett AI-genererat ”fotografi”.
Emily Dahl är modevetare, journalist och programledare – du kan se henne i ”Modeinferno” på SVT Play.
Cafe Bambino: Kyssas med öppen mun, tjejsnusk & nya ”Wuthering Heights”
Scenkonstpodd: Kritcirkeln
