Naket och explicit – men ändå inte sexigt
Amanda Romares bok är mycket bättre än serien
På många sätt är Netflixserien ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig” trogen historien i Amanda Romares succéroman med samma namn.
I centrum står Amanda, hennes syrra Adina, deras kompisgäng och ett antal killar Amanda träffar. Vi följer besvikelserna hon genomlever och möter hennes trots allt bestående dröm om kärlek. Vissa scener i serien är som tagna ur boken, miljöer och attribut känns lätt igen. Malmö är en perfekt spelplats: en stad precis stor nog att kunna överraska men samtidigt så liten att man alltid känner igen sig och springer på varandra igen.
Ändå visar sig den här romanen vara mycket svår att översätta till tv-mediet.
Boken är en riktig vattendelare, jag vet många som hatade den när den kom, de uppfattade den som något slags icke-litterärt och oväsentligt relationsbabbel. Men jag älskade den, slukade den och skrattade högt flera gånger under läsningen.
Romare skrev en ljuvligt bloggig pratprosa där jag som läsare tätt intill och omedelbart allierad fick vara med i romanjagets sökande efter något som känns rätt och någon som vill vara med henne. Samt de uppriktiga och rätt imponerande försök som görs att ompröva sin syn på det egna jaget, på män och på sexualiteten. Amanda Romare roastade sig själv och hittade det perfekta tonläget. Självutplånande och ibland förnedrad men fortfarande medveten om det egna värdet. Med integritet trots total självutlämning.
Serien saknar alla de där delarna. Kort sagt har vi här mer av en Malmöupplaga av Sex and the city. Traditionell romantik om en normsnygg tjej som i varje avsnitt festar, dejtar och ligger med snygga killar – och ibland känner lite hjärtesorg efteråt. The end.
Det finns flera bra scener och Moah Madsen gör en finfin biroll som systern Adina. Dynamiken mellan henne och Amanda hör till seriens största förtjänster. Huvudpersonernas försök att upprätthålla relationen till Rikard – Torkel Petterssons gestaltning av systrarnas odrägliga semi-frånvarande farsa – är kul och smärtsamt på riktigt. Men allt underfundigt går förlorat. Det dumma och slapstick-mässiga också. Resultatet är varken sexigt eller äckligt, vackert eller fult. De noggrant koreograferade sexscenerna är explicita och nakna men känns stumma och helt ljumma.
Amanda Romares rants i boken låter ibland som utfall från en uppretad bänkalkis: ”Fan. Varför knullar ingen mig? Jag går här på stan, med en fulladdad vagina, och ingen tar chansen. Det är inte rättvist. Det är fan er plikt att tillfredsställa mig.” Ibland är de små scenerna i romanen galghumoristiskt briljanta på ett sätt som för tankarna till Martin Kellermans gamla Rockystrippar.
Allt detta uteblir när jag förväntansfull sätter mig framför Netflix-versionen.
Bokens otroligt många märkliga dejter, icke-dejter, förhoppningar och besvikelser komprimeras till sju dramaturgiskt nästan identiska tv-avsnitt om ett eller två knulliga möten per program. ”Halva Malmö” består här inte längre av killar som dumpat en frustrerad Amanda utan bara av ett litet gäng snygga snubbar hon har sex med. Och Carla Sehn i huvudrollen må vara en stjärna men här blir hon helt felcastad och att hon inte ens pratar skånska i serien sabbar en hel del.
Jo, jag tror det här blir succé. Men själv vill jag mest bara smyga fram och viska i alla tittaröron: ”Psst! Ni borde läsa boken i stället.”
