Hon råkar bli gravid med en akademisk fuckboy
I Liv Duvås roman sitter giftet i väggarna
Publicerad 2026-02-23
”Ner från himlen” av Liv Duvå
Miljonprojektet Brøndby Strand utanför Köpenhamn ligger vid havet. I bukten jäser det förorenade vattnet och tången till en toxisk soppa. Hundar dör när de lekt där. Men giftet finns överallt, i höghusens väggar, i mjölken som spädbarnen får, i de bittra orden mellan mor och dotter. Allt är redan för sent. Så kan man sammanfatta premissen för Liv Duvås prisbelönta roman ”Ner från himlen”, fint översatt från danskan av Johanne Lykke Naderehvandi.
Romanens huvudfigur Maria bor inte där längre, eftersom hon har råkat bli gravid med en fuckboy som studerar litteraturvetenskap. Hon lever med honom och bebisen i en lägenhet som hans föräldrar köpt i ett finare område i Köpenhamn. Ett lyft, skulle man kunna tänka, men så resonerar inte hon när traumat från att ha växt upp med en alkoholiserad mor möter hans vårdslösa universitetsdrickande. Hon flyr från hemmet, utan kläder eller annat nödvändigt till Sonja, bebisen som sitter i barnvagnen och tittar förundrat på sin mamma. Senare hamnar de på mosterns hästgård, den enda platsen som känns trygg.
Är det så genomtänkt? Nej, det är det inte, och Marias brist på känsloreglering, som en psykolog kanske skulle ha kallat det, ska återkomma. Som läsare förblir man osäker på hennes förmåga att vara mamma och det är samhället också, när pojkvännens mor gör en orosanmälan till socialen. Maria är förvisso omgiven av starka kvinnor, av mostern och hennes partner som driver en typ av 4h-gård i utkanten av området. Men det räcker inte i socialtjänstens ögon.
Liv Duvå är uppväxt i Brøndby Strand, där romanen utspelar sig. De förgiftade höghusen finns i verkligheten. De började byggas i slutet av 1960-talet, med fogmassa som innehåller PCB, ett mycket hälsofarligt ämne. Redan 1977 förbjöds ämnet, men husen stod osanerade i decennier. Människor bodde och uppfostrade sina barn där. Plötsligt skulle de bara bort. I romanen gestaltas detta genom Vibeke, Marias mor, som har eksem och magproblem. Om det beror på husen eller hennes alkoholism vet vi inte. Men hon vill heller inte flytta när påbudet kommer. ”Oss kan de inte flytta runt hur som helst”, säger hon.
Kanske att allt är lite väl ”perfekt”: Mosterns favorithäst dör av att ha vadat genom bukten som på grund av övergödning är fylld av giftiga alger
Men det kan de. Och de kan också ge hela vårdnaden av bebisen till pappan om mamman vägrar samarbeta. Maria hamnar i kläm mellan sin egen förståelse av sitt moderskap, och hur omgivningen uppfattar henne. Det är fint skildrat, man blir engagerad i hennes kamp för att behålla besinningen när allt hon tror på blir ifrågasatt.
I övrigt är den här romanen ofta lite övertydligt berättad, som vore den ritad med tjocka tuschstreck. Det är svårt att komma ifrån känslan av konstruktion. Att frustration över orättvisan och omsorgen för den här bespottade platsen kom före berättelsen. Romanfigurerna känns utplacerade med tanken att gestalta det förtryck som arbetarklassen upplever.
Vad menar jag med detta? Kanske att allt är lite väl ”perfekt”: Mosterns favorithäst dör av att ha vadat genom bukten som på grund av övergödning är fylld av giftiga alger. Marias pappa var fiskare och dog av cancer, troligen från att ha hanterat föroreningar. Johans föräldrar är överklass och onda. Mostern är lesbisk och jättesnäll. Få av figurerna överraskar, förutom Maria och Johan, kärleksparet vars relation jag inte får grepp om, på ett bra sätt.
Johan skriver sin uppsats i litteraturvetenskap om den nya naturinnerligheten i dansk litteratur. Den ironiska blinkningen är ingen slump. Man anar ett behov av att skriva in förortens landskap i den här medelklassiga genren. Romanen har ett återkommande ramverk av texter med rubriken ”Nya förbindelser”, som tematiserar havet, rivningen av byggnaderna och arbetarna som utför den. Ändå är det som att jag, trots denna idoga noggrannhet, har svårt att se platsen framför mig. Duvås språk är ofta allt för vagt och svepande, trots all omsorg framstår husen och människorna som bebott dem mest som siluetter.
Café Bambino: AI-porr, framtidens sex & svenska Only Fans-lagen
