Ett ursinnigt skri från djupet av mänskligheten
Dansföreställningarna Black och Woman bjuder på terapeutisk samtidskritik och offensiv, kvinnlig gemenskap
Uppdaterad 16.00 | Publicerad 16.00
”Black” av Oulouy
”Woman” av Paradox-Sal
Det säger något om Sverige att internationellt uppmärksammade koreografier begränsas till gästspel som försvinner lika hastigt som de dyker upp. Det bekräftar att danskonsten har låg status. Det går bevisligen att leva med, men en kultur som låter dansen förtvina är och förblir oförlöst, inkomplett.
Då och då poppar i alla fall signaler upp så att man känner att kulturliket faktiskt lever. Veckans tvådelade dansprogram på Stora Teatern i Göteborg är en sådan signal. Två väsensskilda akter som förmedlar och når fram med något radikalt betydelsefullt, inte bara till publiken i salongen utan också till en tjattrande, scrollande samtid.
Inledande ”Black” av koreografen och solisten Oulouy är ett förtvivlat, ursinnigt skri från djupet av mänsklighetens lungor. Det går inte att värja sig mot berättelsen, som utspelas mot en fond av historiska och samtida bilder av förtryck och förslavande av svarta människor. Nina Simones klassiska Strange Fruit lägger sig som ett panikframkallande, hjärtskärande lock över salongen.
Oulouys koreografi är extremt intuitiv och hakar i den sakta växlande ljudbilden, från början till slut. Koreografin smälter samman afrikansk och amerikansk street med stillsam improvisationsteknik och politisk performance. Oulouy är en av de absolut starkaste dansare som intagit Storan, i alla bemärkelser. Hans konst blir ett slags terapeutisk samtidskritik i realtid – många gånger mer kollektivt drabbande och träffande än traditionell kulturdebatt.
Det franska danskollektivet Paradox-Sal står för andra akten med koreografin Woman – en offensiv, generös skildring av kvinnlighet och gemenskap. Dansarna jobbar intensivt, med tajt teknik och smittande närvaro. Formationer som byggs, hålls, tappas och återskapas. Hiphop möter samtida dans, tempot böljar från intensivt till helt stilla ögonblick. Woman dansar fram en kollektiv kropp som vägrar stelna. Ensemblen har en aspirerande, närmast oskuldsfull aura och förmedlar genuin kontakt med sin påfallande differentierade publik. Det är fantastiskt medryckande och en annan typ av koreografisk materia än inledningen. Kontrasten är spännande, men i ärlighetens namn överskuggas andra akten av den första vilket är en av få saker som kan invändas mot det här programmet.
Underbart brukar sägas vara kort, och förställningarna drar vidare på sin turné, arrangerad av Dansnät Sverige. Det är mycket värdefullt att danskonsten sprids över huvud taget, samtidigt som den korta turnén är ett kulturellt fattigdomstecken.
Prenumerera på nyhetsbrevet om scenkonst: Premiärlejon & Scengångare
