Lögn, förbannad lögn och Sveriges bronsplats
”Vuxna svenskar briljerar i globalt kunskapstest”, trumpetade TT i dag.
Den glädjefulla nyheten hindrade inte två ministrar från att kalla till dyster presskonferens.
Hurra!
Av 31 undersökta länder ligger den vuxna svenska befolkningen på tredje plats i läsning, räkning och problemlösning.
En smula irriterande är möjligen att Finland toppar listan, men vi får trösta oss med att guldet delas med de flitiga japanerna.
Allt detta och mycket mer presenterades i dag vid en något virrig digital presskonferens om OECD:s internationella rapport som Statistiska centralbyrån höll.
En statistiker ursäktade sig för att rubriker blivit fel och kastade sig sedan in en presentation som innehöll så många siffror och så snåriga utläggningar om ”representativa utdrag ur befolkningen” att journalisterna under den efterföljande frågestunden mest ägnade sig åt att erkänna att de inte fattat och att begära förtydliganden.
Så mycket stod dock klart som att Sverige får något högre poäng i läsning och räkning nu än 2012, då den så kallade Piaac-mätningen genomfördes första gången.
Ännu en god nyhet är att alla svenska åldersgrupper presterar över OECD-snitten.
Men när regeringen i dag skulle kommentera Sveriges hedrande bronsplats var det mest dystra miner.
Utbildningsminister Johan Pehrson och arbetsmarknadsminister Mats Persson, två politiker som representerar L, ett parti som fram tills nyligen var liberalt, intog scenen i Rosenbads presscentrum klockan 13.
– De goda resultaten är en klen tröst, suckade Pehrson.
– Stora integrationsproblem, muttrade Persson.
Varför denna deppighet?
Jo, föga förvånande visar undersökningen också att det är vanligare att utrikes födda saknar tillräckliga läsfärdigheter än att de som kom till världen på ett svenskt BB gör det.
En av tre första generationens invandrare är inte tillräckligt bra på att läsa det svenska språket.
De före detta liberalerna bet sig fast i detta.
”Bekräftar regeringens bild”...”brutalt utanförskap”...”förödande”...
Tillställningen var mörkare än en konsert med en deppgök som Nick Cave och när herrarna mässat klart kunde inte en reporter från SVT avhålla sig från att fråga om det inte var positivt att det blivit mycket bättre jämfört med förra undersökningen.
– Allt som blir bättre går år rätt håll, svarade Pehrson, eller om det var Persson, insiktsfullt.
Det är naturligtvis bra att regeringen vill lösa Sveriges problem. Och bristande kunskaper i svenska är tveklöst ett sådant.
Det leder till sämre möjligheter på arbetsmarknaden, vilket i sin tur av lätt insedda skäl i sin tur kan medföra utanförskap och kriminalitet.
Till saken hör dock att en rapport av det här slaget kan ridas som vilken käpphäst som helst och användas av allt möjligt löst folk som har en världsbild att prångla ut.
Det är meningslöst att moralisera över detta, så här har det sett ut sedan den engelske ekonomen William Petty år 1655 bestämde sig för att räkna irländarna i syfte att kunna beskatta dem och av bara farten uppfann statistiken.
Att två representanter för Tidöpartierna väljer att se glaset som halvtomt i stället för halvfullt när invandring utgör en komponent är inte heller någonting att få högt blodtryck över. Någonting annat var inte att vänta.
Men eftersom det är statistik det här handlar om finns givetvis utrymme även för andra synsätt.
Som exempelvis att personer med kort utbildning också utgör en grupp där många inte kan läsa och skriva ordentligt.
Med andra ord bland andra sverigedemokratiska kärnväljare, en population som enligt undersökningar betydligt oftare endast har grundskoleutbildning än människor som röstar på andra partier.
Utrymmet för den vinkeln är i samtiden dock något begränsat.
