Är idéerna på väg att ta slut?
Världen skriker efter idéer på hur vi ska lösa klimathotet.
Men ett flertal studier pekar mot ett annalkande hot:
Idéerna och innovationerna är på utdöende.
”Människans skaparkraft ligger bakom klimatproblematiken, men samma skaparkraft kommer att lösa problemet”, hävdar skribenten Jonas Grafström självsäkert i antologin ”Grön kapitalism” som kom ut för några år sedan. Han uppmanar läsaren att lägga klimatångesten på hyllan och i stället bli ingenjör – en stor mängd innovationer behöver nu göras.
Och så är det förstås – ingen tror att vi kommer att kunna hålla temperaturökningen under 1,5 grader, ja, även två grader ser mycket problematiskt ut. För närvarande tror många bedömare att vi landar på 2,7 grader vid århundradets slut.
För att återvända till någorlunda säkra nivåer för framtida generationer måste vi i en oerhörd hastighet ta fram teknik som kan suga upp den koldioxid vi redan har släppt ut, och under lång tid kommer att släppa ut.
Men hur ska det gå till?
Tekniken som ska göra det har visat sig vara dyr och ineffektiv.
Det värsta är väl egentligen att den inte verkar finnas överhuvudtaget. Och ingen vet vad den egentligen är.
Denna oerhört viktiga konkreta fråga benämns nästan som ett mytologiskt väsen.
”Vi vet inte vilka som kommer att visa sig vara de bästa teknikerna för att hjälpa oss att nå noll nettoutsläpp av växthusgaser”, skriver till exempel den liberale debattören Johan Norberg i samma bok. Men möjligheterna tycks enligt honom oändliga: Kanske nya sorters sol- och vindkraft, kanske biobränsle gjort på alger eller möjligen genetiskt modifierade grödor som kan fixa sitt eget gödsel direkt ur luften.
Eller så ska AI-tekniken få större spelrum, optimera våra energisystem och lösa koldioxidfrågan.
”Eller”, fortsätter han, ”något helt annat, som vi ännu inte kan föreställa oss.”
Det är snudd på andligt och esoteriskt: Vi vet ju egentligen inte riktigt vad det är som ska komma, bara att det är någonting, vars ankomst vi intensivt suktar efter.
Hälften av minskningen vi måste göra för att nå nettonoll, ska göras med teknologier som vi ännu inte har, menade USA:s klimatsändebud John Kerry för några år sedan. Det är som att vi ska åka till månen med en raket som inte ens finns på ritbordet.
Tron på den mänskliga uppfinningsrikedomen är kanske jordens enda outtömliga resurs – och som vi behöver den nu.
I den nya boken ”Goliath’s curse” målar Cambridgeforskaren i existensiella risker, Luke Kemp, dock en annan bild. Verkligheten tycks peka åt ett annat håll.
”I USA har det genomsnittliga antalet patent per uppfinnare minskat sedan 1970-talet”, skriver Kemp. ”Forskningsproduktiviteten minskar inom nästan alla sektorer, med en takt på omkring 50 procent vart trettonde år.”
De lågt hängande frukterna är plockade, menar han.
Författarna till en artikel i tidskriften Nature är inne på samma spår – genuin kreativitet är på tillbakagång. De har granskat 45 miljoner vetenskapliga artiklar och nära fyra miljoner patent under 60 år. Deras slutsats är att de vetenskapliga genombrotten är på utdöende. Fokus har flyttats från försök att åstadkomma revolutionerande upptäckter till att mest utveckla varianter av saker som redan existerar. Trenden är likartad inom alla forskningsområden.
Studien är inte den enda: en analys av 300 000 Torrance-resultat – ett sätt att mäta kreativitet – från 50-talet och framåt visar att kreativitetspoängen börja dala redan kring 1990.
Samma sak med det ekonomerna kallar faktorproduktivitet. Den ekonomiska produktiviteten kan öka på två sätt: Antingen genom att man tillför fler som jobbar och ökad användning av naturresurser, eller man får ut mer av de redan befintliga tillgångarna – det vill säga teknisk utveckling.
Där har tillväxttakten bromsat in de senaste 50 åren. Sedan början av 1970-talet har det skett stora framsteg inom informations- och kommunikationsteknik, men på de flesta andra områden har utvecklingen varit relativt blygsam.
Partikelacceleratorn vid Cern i Schweiz kostade fem miljarder dollar att bygga och tog ett kvarts sekel att slutföra men forskningsgenombrotten därifrån är marginella jämfört med vad Albert Einstein räknade ut på sin kammare redan 1905.
I artikeln »Are ideas getting harder to find?« visar forskare från bland annat Stanford University hur framsteg blir allt svårare att åstadkomma. De har mätt fördubblingstakten för de tekniska framstegen, och kommer fram till att det för varje fördubbling krävs fyra gånger mer forskning än för den tidigare.
Att försöka undkomma teknologiska problem genom att utveckla ännu mer teknologi verkar inte vara en vettig långsiktig strategi, menar Luke Kemp.
Paradoxalt nog kan accelerationen av ekonomisk tillväxt och innovation vara själva sjukdomen snarare än botemedlet, skriver han, då det blir det allt svårare att hålla sig inom planetens gränser.
Är då AI räddningen? Inte om man ska tro en rapport som kom i somras. ChatGPT förbättrar kvaliteten på individuella idéer, men leder det också till att grupper genererar mer likartade idéer – vilket minskar den variation som är avgörande för banbrytande innovation.
Under 2024 fångades cirka 50 miljoner ton koldioxid in via CCS. Det kan låta mycket, men det utgör bara 1,2 promille av vad vi släppte ut. Senast om 24 år måste vi fånga in mellan två och tio miljarder ton årligen, samtidigt som utsläppen måste närma sig noll.
Vi har en del att hinna med innan idéerna dör ut.