Det är inget fel på valfläsk
Väljarna är värda det
Smörgårdsbordet dukas upp. Alla partier vill att deras väljare ska må bra på valdagen.
Höjda barnbidrag? Sänkt inkomstskatt? Billigare mat?
Varsågod, välj bland läckerheterna.
Det som i internationell politik kallas för ”the cost of living crisis”, ökade levnadsomkostnader, har redan fällt flera regeringar i EU. De har bidragit till valförluster i länder som Frankrike, Storbritannien och Tyskland.
Av de förslag som finansminister Elisabeth Svantesson (M) redan presenterat ur den budget som läggs fram om drygt en vecka framgår att den svenska regeringen inte har några som helst planer på att gå samma öde tillmötes.
Sänkt inkomstskatt för både löntagare och pensionärer från nyår. Mest för dem som ligger i samma inkomstlägen som de av regeringen omhuldade yrkesgrupperna poliser och sjuksköterskor.
Skatten på el sänks med nära 20 procent eller nära tio öre per kilowattimme från årsskiftet. Samtidigt införs ett högkostnadsskydd om spotpriset på el i genomsnitt sticker över 1,50 kronor under en månad i ett elområde. Det är i och för sig osannolikt att kostnadsskyddet kommer att lösas ut men det låter bra.
Halverad matmoms från 12 till sex procent under 21 månader från april nästa år. Skatten på en momsbefriad matkasse på hundra kronor minskar med sex kronor. För en familj med två barn skulle det enligt Konsumentverket betyda nära 700 kronor per månad.
Sänkt skatt för dem som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning till samma nivå som dem som har lön eller pension.
Höjd gräns för vilken hyra som berättigar barnfamiljer till bostadsbidrag.
Sänkt nivå för den maxtaxa som kommunerna får ta ut för förskola och fritids.
Så där håller det på. Och betydligt fler förslag kommer att komma från regeringen liksom från oppositionen i deras svarsbudgetar där exempelvis Socialdemokraterna kommer att föreslå höjda barnbidrag.
Smörgårdsbordet är dukat. Som väljare kan du plocka ut de läckerheter som smakar dig bäst.
De olika förslagen för att förbättra människors privatekonomi har två fokus. Det ena är det uppenbara, att göra den ekonomiska vardagen lite mindre ansträngd för dem som behöver det mest. Det andra är förhoppningen att det leder till ökad konsumtion, det vill säga ökad ekonomisk aktivitet och därmed fler jobb. Just nu går nära nio procent av arbetskraften utan arbete enligt statistikmyndigheten SCB.
Men utöver de realekonomiska effekterna finns också en psykologisk. Stödet för regeringens partier är lågt. De är i starkt behov av att den så kallade feel good-faktorn ökar, alltså känslan av välbefinnande. Den är viktig för den som vill vinna val. Och den vill regeringen höja med sina förslag.
– En bättre morgondag väntar, slog statsminister Ulf Kristersson fast i sin regeringsförklaring i tisdags. Dagen därpå, i riksdagens partiledardebatt, utvecklade han löftet till väljarna:
– Nu kommer återbäringen.
Det är ju bra att han tror det men om han ska behålla statsministertiteln även efter valet måste fler väljare än i dag dela hans uppfattning om en rosig framtid där pengarna räcker längre.
Regeringens förslag för att mildra effekterna av ”the cost of living crisis” har i media nedlåtande kallats för valfläsk. Men vad är det egentligen för fel på det?
Inget alls skulle jag säga. I alla fall inte om det utlovade fläsklöftet infrias, vare sig det gäller barnbidraget, hyran, inkomstskatten eller något annat.
Sverige har i jämförelse med praktiskt taget alla andra länder starka statsfinanser. Den kommande budgeten går visserligen med underskott, statsskulden kommer att öka. Men staten har otvivelaktigt råd att göra livet lite lättare för den som har svårast att få pengarna att räcka till det nödvändigaste.
Att i det läget i stället hålla på pengarna och låta folk klara sig bäst de kan, kanske någon tycker är bra. Men inte jag. Det förefaller vara ett meningslöst, på gränsen till illvilligt, vägval.
Att bygga ett samhälle innebär i min värld att försöka göra livet bättre för det stora flertalet utan att curla. Med andra ord: Fläska på med vallöftena. Ni har i alla fall mitt stöd. Det kan gynna det egna partiet. Men gör det något om det också är bra för medborgarna? Jag hävdar att de är värda lite fläsk.
TRE SPANINGAR
25 procent, vart fjärde statsråd, har lämnat regeringen sedan den bildades för tre år sedan. Den senaste är sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD). Tidigare har två moderater och tre liberaler lämnat sina ministertaburetter. Rekord? Nja, men betydligt fler än under Alliansen.
Av det norska stortingsvalet för knappt en vecka sedan påminns vi på nytt om en gammal sanning. Val avgörs på valdagen och inte ett år innan. Då var statsminister Jonas Gahr Störe en förlorare, nu är han en vinnare. Igår var det exakt ett år till våra riksdags-, region- och kommunalval.
Ruskigaste nyheten under veckan som gick var misstankarna om att ryska drönare medvetet kränkt Polens luftrum vid minst 19 tillfällen. Åtminstone tre av dem sköts ner. Innebörden av att Ryssland vill attackera ett Natoland, om än bara för att skrämmas, går inte att överblicka i nuläget.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.