Nu startar politikens ”silly season”
Är klart tröttsamt
Startskottet för politikens ”silly season” är avlossat. Den kommer att pågå i ett år.
Under den tiden är inga skillnader för små för att blåsas upp. Och inga likheter för stora för att förtigas.
Uttrycket ”silly season” dök upp i Storbritannien redan 1861. Då avsågs en period under sensommaren då parlamentet och domstolarna var stängda och nyhetsflödet därmed dominerat av lättsammare nyheter. I Sverige används det mest inom fotbollssfären för den tid då klubbarna köper och säljer spelare för fantasisummor – som Alexander Isaks övergång till Liverpool för 1,6 miljarder.
Men den ”silly season” som jag avser är valrörelsen. Den smygstartade redan i våras med Socialdemokraternas valkongress, en högre växel lades in med regeringens valbudget för några veckor sedan och växlades upp ytterligare när oppositionen presenterade sina alternativ under den vecka som tar slut i dag. Målgång är det först på valdagen 13 september 2026.
Under tiden fram till dess kommer partierna göra sitt yttersta för att framstå som bättre än sina konkurrenter. Det innebär bland annat att de kommer att förstora även ganska små åsiktsskillnader i en specifik fråga. Ett aktuellt exempel handlar om ifall barnfamiljer som har det knapert gynnas bäst genom höjda barnbidrag eller genom att bostadsbidraget ska gälla högre hyror än i dag eller möjligen både och. Jag tror det kommer bli en stor fråga i valdebatten. Men praktiskt taget alla partier är ense i själva grundfrågan – vissa barnfamiljer behöver ett högre ekonomiskt stöd.
Det innebär också att frågor där enigheten är stor blir små i val även om de är superviktiga. Det ska satsas på försvar och säkerhet, det är alla överens om och det kommer de säkerligen påpeka när det passar. Men många sekunder kommer inte att spillas på detta angelägna ämne. Intresset för att lägga ner dyrbar talartid på frågor som saknar politisk sprängkraft är inte ljumt, det är iskallt. Det betalar sig inte i valrörelsen, då gäller det att till varje pris mejsla fram sitt partis unika position.
Den som vill ha ett verkligt exempel rekommenderas att ta del av en debatt som sändes nyligen i Sveriges radio mellan jämställdhetsminister Nina Larsson (L) och Ida Gabrielsson, ekonomisk talesperson (V). Ämnet var regeringens budgetförslag som Larsson kallade ”den största jämställdhetsbudgeten i Sveriges historia” medan Gabrielsson kallade den kvinnofientlig.
När Larsson skulle motivera varför hon ansåg att budgeten var en massiv satsning på jämställdhet nämnde hon bland annat satsningar på försvaret, mot grov brottslighet och skolan. Det är tre områden som sällan eller aldrig räknas in i det traditionella jämställdhetsarbetet.
Gabrielsson meddelade å sin sida svepande att ”barnfamiljer” går 12 000 kronor back varje månad med regeringens politik. Utsagan är helt meningslös eftersom hon exempelvis inte talade om vad familjen tjänade, antalet barn eller bostadskostnad. Hon avslöjade inte heller vad hon menade med ”back”. Var familjen tvungen att låna 144 000 om året av släktingar? Eller betydde det 12 000 i månaden mindre än förra året, jämfört med 2005 eller någon annan tidpunkt?
Den elva minuter långa debatten var helt enkelt ett både talande och förfärligt exempel på vad vi kommer att få stå ut med under ”silly season”. I elva månader kommer vi mötas av argument som har mycket svaga band till verkligheten. Beklagar, men så är det. Den som redan ikväll vill ta del av hur det är och hur det kommer att fortsätta kan titta på partiledardebatten i SVT klockan 20.
Andy Burnham är en stigande stjärna i den brittiska politiken. Sedan åtta år tillbaka är han borgmästare i Manchester och tippas allmänt bli Labours ledare efter sittande Keir Starmer.
Burnham är hetare än någonsin sedan han i samband med partikongressen för ett par veckor sedan sade att Labour måste spotta upp sig för att inte krossas av högernationalisterna i Reform UK i lokalvalen nästa år. Han hyllade visionen, berättelsen om hur det borde vara. Vad som behövs, sade han, är ”en kraftfull historia om vårt lands framtid”.
Jag är helt säker på att det skulle funka även i Sverige. Och så skulle vi slippa den tröttsamma ”silly season”. Dubbelvinst.
TRE SPANINGAR
183 miljoner uppgår skattebetalarnas stöd till riksdagspartierna och deras kvinnoförbund under 2025/26. Störst får mest, Socialdemokraterna får 43 miljoner. Det näst största partiet, SD, kammar hem 33 miljoner och trean Moderaterna 31,2 miljoner. Partibidragsnämnden har fattat beslutet.
Pekpinnarna från regeringen blir alltmer störande. Från i måndags skickas en broschyr på regeringens uppdrag till föräldrar med barn mellan sex och 13 år. Målet är en mer ”balanserad” skärmtid. När skickas motsvarande uppmaning till vuxna som försjunker i mobilen så fort tillfälle ges?
Trump vill inte bara bli historisk för att sätta in militär mot den egna befolkningen, men skapa fred i andra delar av världen. Han vill också pryda ena sidan av ett dollarmynt som ska ges ut till USA:s 250-årsjubileum. Trots att en 1860-årslag påbjuder att endast avlidna kan göra det.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.