Är massmordet terrorism?
ÖREBRO. En motiverad gärningsman med tillgång till vapen.
Polischef Roberto Eid Forests svar på frågan om varför det är så många döda och så få skadade var lika logiskt som skrämmande.
Reportrar och fotografer från Sverige och andra länder har för tredje gången på två dagar packat in sig i en liten sal i polishuset i Örebro för presskonferens och den tidigare trängseln hade ersatts av Tokyos tunnelbana i rusningstrafik.
Lokaltidningar, riksmedier, VG, Dagbladet och Aftenposten från Norge, danska TV 2, internationella nyhetsbyråer som Reuters och AFP.
Polischefen gör ett dugligt intryck, lugn och saklig, men han var ensam på presskonferensen i går kväll, vilket han inte borde ha varit, ämnet är trots allt det värsta massmordet i modern svensk tid.
Nu är han omgiven av andra chefer från sjukvård och räddningstjänst och en överordnad inom polisen, de talar alla i tur och ordning, men har märkligt lite att säga.
Informationen är i allt väsentligt bekräftelser av sådant vi redan vet, i det finns ett värde, viktigt är naturligtvis också att polisen inte far iväg i spekulationer för att tillfredsställa frustrerade reportrar, men ett dygn efter blodbadet är informationen fortfarande anmärkningsvärt knapphändig.
Frågorna är många, svaren än så länge få.
Debatterna kommer att bli spretig, säkerheten i skolorna, vad görs det för uppföljningar av personer som likt den misstänkte har vapenlicens, var 90-talets psykiatrireform med kliniker som stängdes verkligen genomtänkt.
Och den just nu mest omdebatterade frågan:
Var det ett terrordåd som begicks på campus Risbergska i går?
En hänsynslös attack mot en utbildning där många invandrare går, en målmedveten man med automatvapen, en enstöring med vapenlicens som tycks ha planerat sitt dåd noggrant.
Mördaren visste vad han sysslade med.
Elva döda. Fem personer som kom in till sjukhus med livshotande skador, men vars tillstånd efter operationer beskrivs som stabilt.
Polischefen får frågan om terrorism från reporter efter reporter och svarar samma sak gång på gång:
Det finns ingenting som tyder på ideologiskt motiv. Det finns över huvud taget inget begripligt motiv än.
Men utredningen är ännu i en tidig fas, analyser av den döde skyttens dator och mobil pågår fortfarande, bilden kan förändras.
I sociala medier är slutsatser dock dragna, folk till vänster vet att det är ett terrordåd, folk till höger vet att det var en ensam knäppgök utan politisk drivkraft.
Om det varit en muslim utan tydliga motiv som skjutit ihjäl etniska svenskar hade rollerna varit ombytta.
Men så är också begreppet terrorism starkt politiskt och känslomässigt laddat och det är ingen tillfällighet att det inte finns en globalt accepterad definition av denna brottslighet.
I Sverige och EU handlar det, något förenklat, om att försöka påverka staten i viss riktning genom att injaga fruktan i befolkningen.
En definition som inte är ett under av klarhet och som har fått mer än en åklagare att sucka djupt då åtal ska väckas och gärningen rubriceras.
Chefer inom olika sektorer avlöser varandra vid mikrofonerna, de beskriver ett Sverige som fungerade rationellt när mardrömmen slog till, myndigheter visste vad de skulle göra, kriscentrum öppnades, skolor stängde och gick ut med information, trygghetsskapande insatser inleddes.
I det trånga pressrummet har inte alla fått sittplats, reportrar och fotografer trängs längs väggen, SVT har problem med att få sin mikrofon på podiet att fungera, när det är dags för enskilda intervjuer vinner de med vassast armbågar.
Och på Storgatan i Örebro vajar flaggorna på halv stång i den gråkalla februarivinden i en plågad och ansatt nation vars brottslighet numera väcker internationell uppmärksamhet.