Kristersson har redan drabbats av valfrossa
Men kan ändå bli vinnare
Ulf Kristersson har redan drabbats av valfrossa. Han är irriterad, överlägsen och förstorar småsaker.
Men han är inte den ende som har anledning att frukta valresultatet.
Vi går in i valåret 2026. Den 13 september nästa år står slaget om väljarna. Men Ulf Kristersson (M) är redan nervös. Under SVT:s Agenda för drygt en vecka sedan ville han inte svara på de mest basala frågor om sin barndomskompis, förre nationelle säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholms aktiviteter. Han var överlägsen, nedlåtande och påtagligt irriterad av högst normala frågor. Det är typiska symtom på valfrossa.
Men det är inte det enda exemplet på att Ulf Kristersson redan har fjärilar i magen orsakade av det kommande valet. Även vid tidigare tillfällen har han försökt näpsa reportrar när de, i hans tycke, ställt fel frågor. Snabbutflykten till Varberg för Tidöpartiernas fyra partiledare och finansminister Elisabeth Svantesson (M) häromveckan är ytterligare ett prov på de dallrande nerverna.
Vattenfall hade minskat antalet möjliga leverantörer av nya kärnkraftverk från fyra till två. Men eftersom regeringen lovat att spaden ska sättas i jorden för ny kärnkraft senast till valet gäller det att fira varje steg i den riktningen – hur litet det än är. Men vem lät sig luras? Inte många.
Ulf Kristersson är dock inte den ende som har anledning att rädas valresultatet. Nästan alla partiledare har chans att gå ur valrörelsen som vinnare. Eller som förlorare.
Men Kristersson riskerar att bli en dubbelförlorare. Moderaternas opinionssiffror är inget glädjeämne och två av de partier som Kristerssons regering vilar på löper risk att åka ur riksdagen. Men får han fortsätta som regeringschef kommer han att betraktas som en vinnare. Kanske lite tilltufsad, men dock.
Jimmie Åkesson (SD) har satsat hela sin auktoritet på att SD ska vara ett regeringsparti efter valet under förutsättning att de blå partierna blir större än de rödgröna. Då kommer han ses som en vinnare. Men tappar SD riksdagsmandat och samtidigt hamnar utanför en ny Tidöregering blir sitsen inte alls behaglig.
De två minstingarna i det nuvarande regeringssamarbetet, Ebba Buschs KD och Simona Mohamssons L, kommer bara betraktas som vinnare om de får fler väljare än i valet 2022 och alltså blir kvar i riksdagen. Med ännu färre väljare än nu och, ve och fasa, en marsch ut ur parlamentet, blir de givetvis superförlorare.
Vi byter planhalva till den rödgröna. På pappret ser Magdalena Andersson (S) ut som en given vinnare. Stödet för hennes eget parti har ökat substantiellt sedan valet för tre år sedan. De fyra rödgröna partierna är avsevärt större än de fyra blå.
Ändå riskerar hon att ses som en förlorare. I första hand om S, V, MP och C tappar mark och inte blir större än de blå. I andra hand om hon inte får ordning på sitt regeringsunderlag och därför misslyckas med att bilda regering även om röstetalen skulle gå hennes väg.
Det är inte alls omöjligt. Socialdemokraternas eget förhållande till Vänsterpartiet är av hävd problematiskt. Centern och Vänsterpartiet gillar inte alls varandra. Men en evig sanning i politiken är att om makten ligger inom räckhåll kan de mest oväntade allianser uppstå. Så även i det här fallet.
Vänsterpartiet gjorde ett dåligt val förra gången och det ser just nu inte ut att bli särskilt mycket bättre 2026. För att Nooshi Dadgostar ska ses som en vinnare krävs nog att partiet tar plats i en S-ledd regering, ett starkt önskemål från delar av partiet.
Centern kan betraktas som en vinnare om de kommer att ingå i någon form av regeringssamarbete. Däremot tror jag att Anna-Karin Hatt inte kan hoppas på att slå Annie Lööfs sista valresultat, 6,7 procent. Dit är det ännu långt. Även hon har alltså chans att bli en vinnare men riskerar att ses som en förlorare.
Störst chans att sluta som en vinnare i både sina egna och andras ögon har Miljöpartiet som ligger långt över valresultatet i opinionsmätningarna. De kan räkna med en plats i regeringen vid en rödgrön vinst och glädjas över en valframgång om siffrorna står sig.
Alla kan bli vinnare eller sluta som förlorare. Men än så länge är det Ulf Kristersson som verkar mest nervös.
TRE SPANINGAR
Unikt är det att ett parti vill utesluta nära tio procent av sina riksdagsledamöter samtidigt. Det handlar om Vänsterpartiets Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat som bland annat anklagas för antisemitism. Resultat: De stannar kvar som politiska ”vildar”. Ingen vann den tvekampen.
Donald Trump är 79 år, Vladimir Putin och Xi Jinping är båda 72. De anses vara kapabla att leda tre av världens mäktigaste länder. Men Monica Lingegård, 62, var för gammal för att chefa för det i sammanhanget lilla SJ. Hon kunde inte se framåt i upp till sju år i tiden. Kvalificerat skitsnack.
Valåret sparkar som sagt igång nu. I morgon, måndag, håller Magdalena Andersson ett linjetal ett år före valet. Nästa tisdag öppnar riksdagen och dagen därpå möts alla partiledare i en drabbning utom Mohamsson (L) och Hatt (C) som saknar riksdagsplatser. Lite stympat får man säga.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.