Det blir en skattjakt – tills vi tar tekniken för långt
AI löser historiens största mysterier
Känns livet grått?
Håll ut.
Snart lever du i en Indiana Jones-film på steroider.
Jag har haft svårt att sova de senaste nätterna. Det är de nya drönarbilderna på de
enorma konstverken i Perus öken som spökar. Med hjälp av maskininlärning har forskare identifierat 303 geoglyfer som skapades av det antika nazcafolket några hundra år innan och efter Kristus. Vi snackar alltså om konst inristad i marken av gänget som levde innan inkafolket.
Motiven består av allt från människor, ormar, katter, lamadjur – och en 22 meter lång späckhuggare beväpnad med en kniv. För att inte tala om de avhuggna människohuvudena.
Men det är inte våldet som håller mig vaken. Min insomnia handlar om någonting
mycket större än ond bråd död. Jag kan inte sluta fantisera om vad den nya tekniken
kommer att avslöja härnäst.
Det tog forskarvärlden nästan 100 år att upptäcka 430 geoglyfer, efter att peruanen
Toribio Mejía Xesspe av en slump upptäckt de allra första under en vandring 1926.
Den här gången tog det forskarteamet sex månader att identifiera nästan lika många
till, tack vare lågflygande drönare och artificiell intelligens.
Visst, det är läckert att kunna prata med chattbotar och skapa filmer och bilder med
hjälp av nya AI-tjänster. Men det coolaste med AI-revolutionen är att den hjälper oss
att lösa gåtor som forskarna har brottats med i tusentals år. Den nya tekniken lär oss
saker om oss själva och vår bakgrund som vi inte hade en aning om förut. Som att
vikingarna inte alls var så etniskt homogena som vi en gång trodde.
Tack vare dna-analys vet vi numera att hälften av invånarna i anrika Sigtuna utanför Stockholm var invandrare under vikingatiden. Och tack vare AI har vi på senare tid upptäckt hittills okända Mayastäder i regnskogarna i Guatemala, arkeologiska bosättningar i världens största sandöken (Rub al-Khali) och dolda gravar i det gamla Egypten.
Men dessa fynd är bara början. Vi står inför tidernas lucköppning. De närmsta åren
kommer att gå till historien som enda stor skattjakt. Med hjälp av generativ AI,
maskininlärning, dna-analys, robotar, drönare, satellitbilder och LiDAR-teknik som
skapar högupplösta 3D-modeller kommer vi att hitta mängder av försvunna skatter,
okända civilisationer och kanske till och med utomjordisk intelligens.
Jag är övertygad om att späckhuggaren som halshugger en sjöman är startskottet till
en ny epok som kommer att präglas av nyfikenhet och kreativitet. En epok där vi
upptäcker okända städer både på land och i våra hav. Vi kommer att skapa
hyperrealistiska och interaktiva simuleringar som fungerar som tidsresor, där vi fritt
kan gå omkring i antika städer och prata med digitala rekonstruktioner av våra
förfäder (ungefär som du kan göra i Vatikanstaten redan i dag, men med fler sinnen
påkopplade).
Genom att mata AI med geologiska och historiska data kan vi dessutom få skattkartor över potentiella arkeologiska fynd – som skeppsvrak och gravar från tidigare oupptäckta kungariken.
Allt det där kommer att vara magiskt. Tills vi tar det hela för långt och återupplivar
utdöda arter som mammutar och dinosaurier genom att rekonstruera dna. Den jakten har också börjat, eftersom vi människor älskar nostalgi och drivs av att se vad som är fysiskt möjligt.
Kanske är det därför som jag inte kan sova.