Trump är inte granne med gud
Världen svansar för ”big daddy”
Donald J Trump får aldrig en verbal smäll på käften.
Trots att han är oförskämd, lögnaktig, imperialistisk och har uppenbara problem med att ta in basfakta kryper världen för honom.
”Big Daddy” är en snart trettio år gammal amerikansk filmkomedi.
Men Donald Trump är inte rolig.
Med en ”big daddy” avses vanligen en despotisk småpåve som styr sin familj, klan, gård eller ett mindre territorium med järnhand. Hans regelbok är oförutsägbar.
En sådan ”big daddy” är Donald Trump. Fast i megaformat. Varje morgon vaknar jag och sätter på radion med frågan: Vad har han hittat på i natt? Svaret är mycket sällan: Ingenting. Lika sällan handlar det om något som är bra, något som gagnar hans eget land eller världen.
Ibland kan det handla om småsaker som bara understryker hans redan groteskt stora ego. Som att döpa om kulturcentret Kennedy Center till Trump Kennedy Center. Eller att asfaltera gräsmattan vid rosenträdgården i Vita huset för att kanske ge plats för MMA-slagsmål i samband med USA:s 250-årsjubileum och att utse sig själv till ordförande i en insatsstyrka för sommar-OS i Los Angeles 2028. Vad tillför han i den? Oklart.
Men lika ofta, eller oftare, rör det sig om beslut som berör länder utanför USA eller den världsordning som vi levt med sedan andra världskrigets slut. En ordning som fungerat relativt bra i 81 år.
Trump anser att han är i sin fulla rätt att röva bort en statschef i ett annat land. Att kidnappa Venezuelas, i och för sig synnerligen obehagliga, president och fängsla honom i USA. Att meddela att Kanada ska bli USA:s 51:a delstat och att Grönland ska bli en del av USA. Antingen med militära medel eller via köp.
Att både Kanada, och Danmark som Grönland är en autonom del av, tillhör USA:s närmast allierade genom Nato och otaliga andra avtal spelar ingen roll för Trump. ”A deal”, en uppgörelse, hyllas vanligen av Trump. Men bäst före-datum på dem är i högsta grad oklara. De upphör att gälla när den amerikanske presidenten får för sig att det är dags.
Donald Trump är i någon mening galen. Kanske inte i patologisk bemärkelse. Men i praktiken ägnar han sig ofta åt galenskaper.
Nu kommer vi till pudelns kärna. Varför är det ingen som ger Donald Trump en käftsmäll? Säger lägg av, bete dig, snyt dig och tvätta händerna.
I boken om sin tid som Nato-chef berättar Jens Stoltenberg om förberedelserna för och genomförandet av Natos årliga toppmöte 2018. Arbetet genomsyras av Trumps krav på att alla medlemsländer utom USA ska satsa mer pengar på sina försvar. Det gäller särskilt Tyskland.
Trumps medarbetare svansar runt honom och instruerar Stoltenberg hur han ska bete sig för att inte reta upp presidenten. Han ska både hålla med och smickra.
Trots det håller mötet på att spåra ur helt när Trump hotar lämna Nato om andra medlemmar inte omedelbart höjer sina försvarsanslag. Under ett krismöte med bland andra Frankrikes president beslutas att både fjäska och tacka Trump för hans framgångsrika arbete på Natos finansiella område. Kryperi, kort och gott.
Men två skiljer ut sig. Angela Merkel påpekar att Tyskland är den näst största bidragsgivaren till Natos trupper. Och Lars Lökke Rasmussen understryker att 45 danskar stupade i ett av USA påkallat krig i Afghanistan, fler per capita än USA förlorade.
Man kan inte kalla deras inlägg för käftsmällar. Men de kontrasterar ändå välgörande från det normala lögnaktiga lismandet som omger Donald Trump för att han inte ska löpa amok. Och vad blev resultatet? Trump lämnade mötet under ordnade former och stannade i Nato.
Vad lär vi oss av detta? Att ”big daddy” mår bra av lite motstånd. Att han kanske till och med kan uppskatta det från tid till annan. I alla fall ledde Merkel och Lökke Rasmussens invändningar inte till blixt och dunder. Medan svassandet före och under det aktuella mötet inte fick Trump att ändra sig en enda millimeter.
Donald J Trump leder en ekonomisk, politisk och militär stormakt. Han är världens mäktigaste, och kanske farligaste, människa. Men han kan inte behandlas som om han vore granne med gud. Det är en förolämpning mot oss alla.
TRE SPANINGAR
På tisdag har Donald Trump varit USA:s president i ett år. 1 096 dagar återstår då tills han blir avlöst av sin efterträdare. Med tanke på vad han hunnit ställa till med under den första fjärdedelen av sin mandatperiod är perspektivet skrämmande. Men fan kan också bli religiös, sägs det.
Talmannen hoppades på en tv-succé när riksdagens partiledardebatt i onsdags för första gången hölls på kvällstid. Men SVT tycks ha varit tveksamt. Endast två timmar sändes på 2:an i marknätet. Resten fick avnjutas i den betydligt mindre kanalen SVT Forum. Sveriges radio sände hela i P1.
Årets sannolikt roligaste diplomatiska grepp har redan avslöjats. Det är att Frankrike ska öppna ett konsulat på Grönland. Tänk om alla andra EU-länder skulle göra samma sak? Grönland skulle då bli ett av världens konsulärt mest välbevakade länder. Lång näsa, Donald Trump?
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.