Hakkaa Päälle Suomen Poika!
Publicerad 2026-02-20
Finlands sak är vår.
I alla fall när den blåvita nationens stolta lejon nu, denna vinterspelens sista fredag i ett bedårande solstekt Milano, försöker samla sig till en omöjlig bragd mot hockeyns super power.
Alla svenskar håller inte med, jag är fullt medveten om det. För många sitter rivaliteten så djupt att de alltid vill se Finland förlora – oavsett motstånd,
Men i motats till vad vissa blåvita fans tror – i alla fall att döma av vad de ibland skriver i svavelosande, perkele-späckade mail – har en del av mitt hjärta alltid klappat för finsk hockey.
Det började redan när Leksand, nästan först av alla, importerade ett gäng finländare i form av Kari Eloranta, Erkki Laine och lite senare Jarmo Mäkitalo – mångårig radarpartner åt Borlänges egen hockeyversion av George Best, Ivan Hansen.
De var inte bara skickliga som satan. De visade vad sisu och hjärta och envishet är – och vad det kan betyda i hockey.
Sedan dess har jag förälskat mig i åtskilliga lejon. The Finnish Flash – Teemu Selänne – är förstås den stora favoriten. Det har funnits få mer elektriska artister i denna sport.
Men även Jari Kurri, Reijo Routsalainen, Esa Tikkanen, Jyrki Lumme, Niklas Hagman, Teppo Numminen, Kimmo Timonen, Miikka Kiprusoff och Pekka Rinne ingår i Biffen Finland Hall of Fame – liksom samtida fantomer som Mikko Rantanen, Sebastian Aho, Miro Heiskanen, Roope Hintz och otrolige Aleksandr Barkov.
Så yeah – från det här hållet kommer ett eftertryckligt ”Hakkaa päälle Suomen poika” inför dagens rysare till semifinal mot Mighty Kanada.
Den blir sannerligen inte lätt att vinna, men med skickligheten och vinnarinstinkten och sisun alla ovan nämnda hjälpt till att pressa in i finsk hockeys DNA går det att flytta berg, släcka galaxer, stoppa tid – och vinna olympiska semifinaler mot ett av de bästa kanadensiska landslag som mobiliserats.
Det vore en underbar skräll som skulle ruska om hockeyvärlden riktigt rejält.
Ja, den är verkligen vår, eller i alla fall min, nu – Finlands sak!
• • •
Vädret skiftar i sanning tvärt i den här delen av världen.
I går vinkade Milano av Tre Kronor med rå kyla och ihållande regn – idag är det, som dom säger på bruket i Borlänge, rena Mallis!
Som av en händelse hittar jag just denna tidiga sommardag takbaren med stans mest hisnande utsikt och tar en stilla förmiddagskaffe.
Det där är some magic shit, inte sant?
• • •
Now, jag har i sanning ingenting emot kanadensisk hockey, eller kanadensiska hockeyspelare, heller.
Den, och de, har ju lyst som en exotisk, ouppnåelig super nova i mitt liv sedan jag först blev varse att det fanns nånting som hette NHL och att Börje Salming och Inge Hammarström lockats över till Toronto för att spela i denna mytiska liga de vuxna i min närhet beskrev som ”den bästa i världen”.
Det är bara det att det händer något med den sympatiska jättenationen ”ovanpå” USA när hockeylandslaget spelar. Karaktärsdrag som annars ligger i dvala blir plötsligt synliga. Ödmjukheten förbyts i arrogans, respekten visavi andra förvandlas till självgott översitteri, vänligheten övergår i skränig stöddighet.
Hockey, låter de förstå, är deras sport och att andra ens föreställer sig att de kan vinna turneringar som den i Milano får dem att hånskratta.
Därför är det ofta lätt att sympatisera med lagen de möter – och detta är definitivt en sådan gång.
• • •
Idag åkte Jimmy Wix, min Vad-är-grejen-Bjurre-partner, hem och för en mjukis som jag gör det alltid lite ont i hjärtat när ett band of brothers som varit så tajt under flera veckor börjar brytas upp.
Farväl, de går aldrig att vänja sig vid.
• • •
Men Finland saknar ju dessvärre sin viktigaste pjäs och är det i någon match det kommer att märkas att Aleksander Barkov går och haltar hemma i Florida istället för att kriga för fosterlandet i Santagiulia Hockey Arena är det i denna semi mot Kanada.
I två Stanley Cup-finaler på raken har han stängt ner och oskadliggjort Connor McDavid och det hade han kunnat göra här också – och därmed reducerat den kanadensiska slagstyrkan avsevärt.
Men vi får hoppas att de centrar Pennanen får förlita sig på – framförallt Roope Hintz, Sebastian Aho och Anton Lundell – har haft en Facetime-konferens med mannen i träsket och fått veta hur man gör.
• • •
Om du kommer till Milano någon gång och vill äta gott, låt dig inte luras av att restaurangen Dry Aged påstås vara rekommenderad av Michelin.
Vi hade avskedsmiddag för Jimmy Wix där igår och sämre krogupplevelse är svår att föreställa sig.
Servicen var sämre än på en DDR-kantina i mitten av 70-talet, det dyra krubbet smakade absolut ingenting och de tog betalt för skit vi inte hade beställt.
Noll Bjurrar delar vi ut i betyg.
• • •
Å andra sidan tvingas även Kanada av allt att döma gå i strid utan sin kapten.
Han – Sidney Crosby – vill väldigt gärna spela, men coach Cooper säger att det på grund av den lower body-skada Radko Gudas åsamkade honom antagligen inte går.
Surt det, man vill se Sid The Kid i vad som torde vara hans sista OS.
• • •
Att glömma ackrediteringen på hotellet när avstånden är så stora som här…ingen hit.
Jag har lyckats undvika det rookie-misstaget – det begick jag under en Stanley Cup-final i Detroit 2008, sedan dess har jag örnkoll på brickan 24/7 – men en i the band of Sportbladet-brothers fick ge sig ut på en extra timmes strapatser häromdagen.
Inga namn, men låt oss säga att han har kopplingar till Malmberget….
• • •
Faktiskt, jag var rätt fascinerad även av finska profiler redan under 70-talets VM-turneringar.
Sådana som Jarmo Valtonen, Pekka Marjamäki, Lasse Oksanen, Veli-Pekka Ketola, Esa och Jorma Peltonen, Seppo Lindström, Heikki Riihiranta, Seppo Repo, Stig Witzell…oh, det var ju hjältar och nu när jag påminner mig själv om dem inser jag att det där är namn som sitter inetsade djupt på minnesbankens sparkonto.
• • •
Nu har jag slutat gå på frukosten, de kan han sin enformiga äggröra för sig själva och majoren från Fawlty Towers kan sitta på sitt beniga gubbarsel och undra var den svenske luffaren tagit vägen.
• • •
Semifinalrundan ändå.
Den är ju exalterande inte blott för att en plats i finalen ligger i potten. Man vet att alla inblandade kommer spela en match till och även om de givetvis inte ska tänka så idag vore en bronspeng en pretty big deal för både Finland och Slovakien.
• • •
Däremot får den Five Guys-restaurang jag hittat i grannskapet se en del av Bjurre under vinterspelens sista dagar…
• • •
Gissa varifrån domarna i dagens match kommer?
Kanada.
Suck.
De kommer säkert göra vad de kan för att upprätthålla sin objektivitet, men det är ju helt vrickat att IOK och IIHF frivilligt öppnar sig för anklagelser om korruption och jäv med ett sådant beslut.
• • •
Det är nog så att man kan slå fast att Macklin Celebrini med framträdandet här i Milano bevisat att han är nästa länk i den kanadensiska kedja av ”generational talents” som startades av Gordie Howe och sedan fortsatt med Wayne Gretzky, Sidney Crosby och Connor McDavid.
Finland gör klokt i att hålla koll på honom de kommande timmarna.
• • •
Nashvilles enda kvarvarande OS-hopp, Juuse Saros, startar återigen i den finländska kassen och vill han ha en guldmedalj med sig på planet tillbaka till Tennessee på måndag får han se till att göra sitt livs match nu.
• • •
Coke Zero är det bästa som hänt sedan snuset uppfanns.
• • •
OK, nu stegrar vi mot hela Milano-festens själva crescendo.
För fosterlandet, för den vemodiga folksjälen, för den stolta historien och för min besjälade vän Jarkko:
Voita, suomalaiset pojat!
•••••••••••• DEL 2 ••••••••••••
KANADA – FINLAND 0-1 (Period 1)
• • •
Kyylä!
Det här har ju börjat alldeles, alldeles utmärkt.
Ja, Kanada har sina grandiosa stunder idag också, men lejonen står upp på ett finfint sätt och när Mikko från Egentliga Finland får fet chans i ett andra PP smäller det.
Två mycket, mycket intressanta perioder kommer följa.
• • •
McDavids och Celebrinis samspel är fan provocerande magnifikt emellanåt.
• • •
Sam Bennett känner vi igen, det arslet försöker alltid skada motståndarmålisen och efter matchen kommer han åter stå och se helig ut och säga att nä, det var en olyckshändelse.
Dessbättre straffar det sig big time den här gången, Mikko Rantanen pangar in 1-0 innan han hunnit sig till rätta på botbänken.
Haha!
• • •
Hörrni lejon, får man chansen i powerplay mot detta kanadensiska lag måste man se till att skapa mer än vad ni gjorde under den flagranta too-many-men-utvisningen de drog på sig i öppningsperioden.
Ja, det är nästan lika viktigt som att inte ge dem några powerplay…
• • •
Just som jag skrivit det gör Mikko som jag säger och smäller in pucken!
Mikko Raaaantanen, Mikko Rantanen! Mikko Raaaantanen, Mikko Rantanen! Mikko Raaaantanen, Mikko Rantanen!
• • •
Finländska fansen på läktarna gör sig hörda, men de överröstas ganska ordentligt när den synnerligen månghövdade kanadensiska diasporan vevar igång med sitt ”Let’s go, Canada”.
Dylikt stöd hade de rödvita inte under gruppspelet, för som journalistvänner från The Great White North förklarat:
Få har råd att vara här i två veckor och de allra flesta valde därför att komma hit till slutspelet.
De hade liksom på känn att Kanada skulle gå vidare…
• • •
Varje gång speakern i Santagiulia säger ”powerbreak” hör jag ”powerplay” och rycker till.
• • •
Tomten är här också – som finländsk supporter.
För all del, vinner lejonen lär det bli julafton på Helsingfors gator denna fredagkväll.
• • •
Det tar emot att säga, men Niko Mikkola är ändå den bäste 77:an i den här turneringen.
• • •
Nu ska jag sätta på mig hörlurarna och spela lite Hurriganes och bli ännu mer finsk.
•••••••••••• DEL 3 ••••••••••••
KANADA – FINLAND 1-2 (Period 2)
• • •
Heliga makaroner i Milanos alla femstjärniga kök – Finland har en skräll monumentale på lut, i så fall en av de mest häpnadsväckande jag varit med och bevittnat.
Det kändes för all del tryggare när de befann sig i tvåmålsledning, men de gör det här så väldigt bra och kan fortfarande vinna.
• • •
Fem mot fem har Kanada definitivt problem. All glamorös begåvning till trots skapar de nästan ingenting och bara när McDavid-kedjan är inne känns det som att de alls har något driv i offensiven.
Ja, Finland försvarar sig intelligent och bryter passningsvägar som Alpernas skidbackar bryter benen på turister, men ändå: Namnen i motståndarnas uppställningen borde – som Ekeliw messar från redaktionen i Stockholm – inte gå att stänga ner på det här viset.
• • •
Erika Haulas moves vid shorthanded-målet är ju helt formidabla.
Redan när han kommer loss på vänsterkanten går det att se på den 34-årige veteranens kroppsspråk och karisma att han inser att han har en av karriärens mest avgörande chanser och inte tänker sumpa den.
• • •
Now, efter allt hårt arbete bloggen lagt ner de här veckorna tycker jag att även Bajen-fansen kan sympatisera lite med mitt Brage…
• • •
Ett PP-mål, ett shorthanded-mål: Finland blir på intet vis utklassade i special teams.
• • •
Man kan nog anta att Antti Pennanens status höjs en smula om hans lejon fullbordar den här skrällen.
• • •
Smooth talking Jon Cooper lär å sin sida lär aldrig igen få sätta dojan i ett landslagsbås igen om detta står sig.
• • •
Som dom säger i Nashville:
Joooosseeeeee!
Hittills är han felfri och därmed får han akta sig, snart kommer det där Florida-arslet och försöker köra på honom igen.
• • •
Jag menar, fatta hur sågad Cooper och hans spelare kommer bli om de chokar i en semifinal mot Finland.
Det vet de om och det är förstås därför de till och från ser så krampaktiga ut.
• • •
Undras vad för slags stämning som råder på Helsingfors och Åbos sportbarer för tillfället…
• • •
Let’s go roking tonight!
Ja, det är så Hurriganes sjunger i mina lurar – nu också.
•••••••••••• DEL 4 ••••••••••••
KANADA – FINLAND 3-2 (Slut)
• • •
Vitun paskaa!
Det var ju så nära, så nära – men nä.
Ännu en gång lyckas ett vilt forcerande Kanada krama fram en seger i slutet, som vid otaliga tidigare tillfällen.
Beklagar, finländska vänner – med Jarkko i spetsen. Lejonen stod för en heroisk insats och förtjänade att åtminstone ta detta till förlängning.
Men – nu får ni gå för blåvitt brons.
Det är en mycket fin medalj i en turnering av den här digniteten.
• • •
Den sena utvisningen på Mikkola var ju i sig korrekt. Problemet är att kanadensaren Furuhatten ALDRIG hade blåst om det varit en landsman som råkat vispa till med klubban i ansiktet på en finländare.
Det måste bli ändring på det här, hur kan Anders Larsson & co gå med på att kanadensare dömer sitt eget land i avgörande turneringsmatcher?
• • •
Fast visst, hela tredjeperioden hängde det i luften att Kanada skulle vända.
De tryckte på och tryckte på och finländarna hamnade till slut på hälarna.
Nu får de, helt enligt planerna, spela final mot…ja, vi får se, men det mesta tyder väl på att det blir USA.
Definitivt svar lämnas om några timmar.
Då fortsätter den här bloggen med Del 5, men det blir inget nytt, låmgt intro för jag ska nu sitta och fäppla med en annan liten text.
Bara för en kort stund:
Ciao!
•••••••••••• DEL 5 ••••••••••••
KANADA – FINLAND 3-2 (Slut)
• • •
Ah, hett i bloggen denna fredagkväll – och i spåret.
Det kan vi väl kosta på oss i en olympisk semifinal-runda.
Som nu fortsätter med jänkarnas showdown mot verkliga underhundarna från Slovakien och då utgår jag från att känslorna fortsätter svalla, yes?
• • •
The Almighty, inte är jag väl ”sjukligt” neutral när jag bloggar om NHL, haha.
I så fall måste jag ju gå till doktorn.
• • •
Även i sina vita ”hemmaställ” ser USA ut som New York Rangers och jag säger det igen – det borde verkligen tala för Slovakien.
• • •
The Finnish Flash är helt på min sida, att döma av ett litet Twitter-utbrott…
• • •
Det börjar bli väldigt trångt på pressläktaren nu, såna som inte visat sig i ladan på två veckor – holländska skridskoskribenter och what not – vill plötsligt vara med och plocka russinen ur hockeykakan, så jag och Abris får nästan ta till knytnävarna när en störig typ försöker ta en av ”våra” platser medan Gruvan är nere i mixade zonen och röjer med finländare.
Don’t fuck with us när vi är på det här humöret…
• • •
Slovakerna har hittills överträffat alla förväntningar, i synnerhet med tanke på att de bara har en riktigt bra kedja, men mot jänkarna kommer det bli svårt.
Det är en sak att vaska fram chanser åt den livsfarlige Slafkovsky mot motståndare som lämnar lite ytor åtminstone då och då, men USA spelar ju strikt Tortorella-hockey och då får man inte minsta lilla lucka att andas i.
• • •
Som du konstaterade, Nacka – det var i alla fall ett grönvitt lag som vann.
• • •
Redan när Snoop var här för ett par dygn sedan spärrade arrangörerna av säkerhetsskäl av halva Santa Giulia och tänk då vad som väntar om el presidente brandgul kommer hit på söndag.
Klassisk hotellrumsblogg kan det bli...
• • •
Men jo, jag hoppas ändå att Slaffe får avlossa stora kanonen vid några tillfällen.
• • •
Heja Hofors!
• • •
Nu, med Slovakien i en av sina största matcher någonsin, utgår jag från att vi får skråla med i ”Freed From Desire” igen.
• • •
OK, showtime.
Ge oss en sjujävla thriller, hockeygudar,
•••••••••••• DEL 6 ••••••••••••
KANADA – FINLAND 3-2 (Slut)
USA – SLOVAKIEN 2-0 (Period 1)
• • •
Trump kan tanka Air Force One.
Det är sån klasskillnad på isen att jag, om jag inte visste bättre, skulle lova att hoppa in i Härenstams och Loobs sändning och sjunga Köppäbävisan om Slovakien vid något enda tillfälle skaffar sig ledning.
• • •
Ja, båda semifinalisterna spelar i blåvita ställ och är nästan lika svåra at skilja åt som Daniel och Henrik Sedin.
Men här är ett litet rättesnöre att hålla sig till:
De som anfaller tillhör USA och de som försöker försvara sig är slovaker.
• • •
Oh, Tage med bössan…milda makter.
• • •
Gode Schaub, du behöver inte läxa upp oss okunniga lallare mer nu, vi inser att vi är ute på alldeles för djupt vatten när vi luftar åsikter som inte stämmer överens med dina.
Visserligen har jag hört nordamerikaner tjata sig blå om dåliga domare i 20 Stanley Cup-slutspel, men det räknas såklart inte.
• • •
Kavajen ändå, han kanske kan frustrera jänkarna med sin plockhandske emellanåt.
• • •
Svärfar Sullivan har uppenbarligen instruerat Charlie McAvoy – som alltså är gift med coachens dotter – att fullfölja tacklingarna i den här turneringen .
Det kanske de rentav kom överens om under julmiddagen för två månader sedan. Det är en mysig tanke, på nåt vis.
• • •
Nä, det kan han nog ändå inte, Kavajen.
Vad slovakerna inte kan som Finland kunde nyss – och som även Sverige kunde åtminstone i kvarten – är ett försvara sig på ett smart sätt.
• • •
Sorry M Altin, men i år är det omöjligt att inte associera Rangers-tröjor med motgång, besvikelse och förluster.
• • •
Det är dags för en sån där patetisk press-macka nu, jag har inte käkat sen i förmiddags.
•••••••••••• DEL 7 ••••••••••••
KANADA – FINLAND 3-2 (Slut)
USA – SLOVAKIEN 5-0 (Period 2)
• • •
Slakten i Milano.
Man kan tycka att det inte borde kunna se ut så här i en OS-semi, men det är just vad som hotar att hända när man tillämpar det bisarra format som IOK i sin oändliga vishet tänkt ut till sina hockeyturneringar.
• • •
Över 470 kommentarer, and counting, fast Tre Kronor inte är med och höjer blodtrycket på argsinta gubbar.
Major siffror för Bakom-Kulisserna-bloggen det, så – tack
• • •
Jack påminner om att Quinn inte är den ende i familjen Hughes som kan spela hockey.
• • •
På nästa sammankomst hos familjen Sullivan-McAvoy kan det bli lite mindre gemytligt, för Charlie drar på sig onödiga utvisningar i den här do-or-die-fajten och är det något svärfar inte gillar är det såna.
• • •
John J, när du nämner dina flytande kompisar Jim och Jack kommer jag tänka på när Al Pacino ber om en drink i ”A Scent of a Woman”.
– Give me a John Daniel’s
– You mean Jack?
– He might be Jack to you, but we’re close.
• • •
Tredjeprismatchen i morrn borde ha börjat vid 14 – som finalen på söndag – men av oklara skäl har IOK och IIHF trollat fram starttiden 20.30 för Finland och Slovakien.
Så var så säker – DÅ blir det hotellrumsblogg, om ens det.
Bofinken behöver vila vingarna inför finalen.
• • •
Slovakerna byter kavaj, kan man säga.
Den finaste vill de spara till bronsmatchen.
• • •
It’s a family affair nu…även pappa Keith Tkachuk zoomas in på läktaren, där han sitter och skrockar med en bärs.
Du och han, John J.
• • •
Det finns inte mycket till poäng med att se slutperioden, men ah, vi är ju här och gör det ändå.
•••••••••••• DEL 8/THE END ••••••••••••
KANADA – FINLAND 3-2 (Slut)
USA – SLOVAKIEN 6-2 (Slut)
• • •
Jaha, finalen alla gått och väntat på ända sedan Four Nations-slaget för ett år sedan är ett faktum.
Kanada och USA kommer göra upp om medaljerna.
Någon som är förvånad?
Nej, jag tänkte väl det.
Nu packar vi ihop efter ännu en oändlig dag i Santagiulia och åker hem och dricker en John Daniel’s.
Imorgon ska jag vila vingarna, men en liten dejt ska vi nog ändå kunna klämma in, ni och jag.
Grazie mille igen, för – just nu – 521 kommentarer.