Berätta INGET för andra mammor – då är du rökt
Vad händer när influerarnas barn har vuxit upp?
Det här med mammor va. ”Aldrig får de till det”, sa Jonatan Unge i ett skämt där han beskyllde sin mamma för att han glömt sitt pass i Malmö. Min egen komplicerade relation till moderskapet började vid fyra års ålder, då min mamma plötsligt försvann medan jag och brorsan var hos farmor. Hon har åkt till Kalifornien, löd förklaringen. När hon åter fanns i Sverige kände vi inte längre igen henne och strax därefter gick hon med i en sekt och ville att hon, jag och brorsan skulle flytta ”hem” till Israel.
Tampas mammorna inte med tillhörigheten i en sionistisk sekt så kämpar de med depressioner, diagnoser, självmordstankar och separationer. I SVT:s nya serie ”Mammor” möter vi allt detta (förutom sekten) genom influerarna Filippa Toremo, Lisa Borg, Sanna Guidetti, Ribecka Nilsson och Julia Frändfors. Till synes orädda för alla vassa pekpinnar där ute delar de med sig av sig det mest privata. Gravida Lisa Borg oroar sig för att maken ska drabbas av ett bipolärt skov efter att barnet fötts, eller att hon själv ska insjukna i en förlossningsdepression. Tips från en som ”varit med”: se till att få benzo utskrivet, lägsta dosen. Berätta INGET för andra mammor, då ringer de soc. Eller gäller detta bara förnumstiga kvinnor i söderförort?
För mig är Julia den mest relaterbara. Hon saknar miljoner på banken och måste därmed tjafsa med sambon om ekonomiska frågor
Filippa och hennes kille har gjort slut men bor fortfarande ihop. Hon har haft ett pissår med inläggning på psyk, nya diagnoser och mediciner – samtidigt som hon stöpts om till mamma. När programmet spelas in mår hon sämst över att slita sönder barnets familj. Det spelar ingen roll att hon kan lösa en ny lägenhet för över sju miljoner, det dåliga samvetet trumfar allt. Det är nästan så jag inte avundas henne. Tillsammans med exet försöker hon reda ut hur framtiden ska bli. Kan de fortfarande åka på semester ihop? Hur blir det om han träffar en ny?
Även hos mig och brorsan dök nya kvinnor upp, problemet var bara att ingen av dem ville stanna. Jag har hört att sånt påverkar en människas självkänsla (humor, nervsystem). Så ett tips är att pappan bör undvika att presentera nya flickvänner som mamma – Filippas son har redan en och hon kämpar i beastmode så det räcker för tio.
Sanna Guidetti nämner sin otrygga barndom och menar att hon överkompenserar när det kommer till barnen. Högst mänskligt. Att försöka läka egna barndomssår via föräldraskapet, alltså. Hos mig har detta manifesterats genom en pervers mängd hembakta bullar och så lågt ställda krav att mina döttrar kommer vara hopplösa, knappt livsdugliga när de flyttar hemifrån. Perfekt, då kan jag åka hem till dem och fortsätta serva tills jag dör. Allt för att stilla en inre ångest inga piller rår på.
Ribecka skiljer sig från de andra genom sin fria hippieaura och att må toppen. Kanske blir det så om man lever enligt mottot ”allt löser sig” samt har knäckt koden för hur man slutar bråka. Jag fattar ärligt talat inte hur det går till men det är väl bara att gratulera. Hennes chilla inställning genomsyrar även graviditet och mödraskap, som hon anser vara det mest naturliga, något hennes kropp var skapad för att göra. Citat som korsklipps med Julia Frändfors, vår orädda drottning av dålig stämning: ”alltså folk föder barn och sen blir de besatta av att de har fött barn. Det är hela deras identitet. Det är lite sorgligt”.
Desto mindre ser vi av baksidorna med att vara en momfluencer. Typ, vad kostar det en familj att dela ”allt” med hundratusentals följare?
För mig är Julia den mest relaterbara. Hon saknar miljoner på banken och måste därmed tjafsa med sambon om ekonomiska frågor, typ vems vabbande som straffar bankkontot hårdast. En verklighet som kontrasterar skarpt mot Lisa Borgs, vars senaste villaköp gick på 27 miljoner. Julia var också den jag kunde spegla mig i under åren på Stockholms andrahandsmarknad, där jag och barnen sprang runt som stressade illrar. Hennes flyttar sammanföll ibland med våra, kanske konkurrerade vi då om samma svindyra kontrakt på små tvåor?
Sett till underhållning står Julia för en heroisk insats då hon under fem tv-minuter hinner 1. missa sonens skolavslutning 2. dricka starka drinkar samtidigt som hon leker med ungen och 3. berätta att hon aldrig säger hej då till sitt barn - istället smyger hon ut som en tjuv i natten. ”Det blir bara gråt annars”. Are you not entertained? Jag är det!
Julia personifierar kanske bäst den kognitiva dissonans som finns insprängd i den moderna mammarollen. Du ska sätta barnet först, utan att förlora den du var innan eller backa i den personliga utvecklingen. En svår utmaning då moderskapet har en tendens att upplösa jaget. Kroppen, tankarna, känslorna – allt tjuvkopplas av krafter du inte känner igen eller rår på. Jag fattar vad Julia pratar om när hon saknar sitt gamla, barnfria jag och anser, liksom hon, att det enda som kan skapa verklig kontakt med denna är cigg och drinkar. Eller som Frändfors kallar det: gå fucking Persbrandt.
Desto mindre ser vi av baksidorna med att vara en momfluencer. Typ, vad kostar det en familj att dela ”allt” med hundratusentals följare? Så länge utfläkandet fixar räkningar och underhållning är detta frågor vi är villiga att bortse ifrån. Kanske får vi snart dokumentärer där vuxna barn snörvlande berättar hur det var att växa upp inför mammans följarskaror.
Då får väl mödrarna börja dela med sig av sin benzo. Jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre skadestånd till sina barn än ångestdämpare. Förutom villor värda 27 miljoner, då. Ett sista tips är att bortse från allt jag sagt – oombedda råd är ju ändå det värsta vi har. Till mitt försvar, är jag blott en mamma. Och sådana som vi får visst aldrig till det.
