AI-litteraturen är här trots att ingen verkar vilja det
Frågan är om vi egentligen bryr oss
Sedan några år tillbaka publicerar Svenska Förläggarföreningen Bokbarometern. Det är en stor studie av vad man med ett lite gammaldags uttryck kan kalla ”folkläsningen”. Ett tillfälle för oss på kultursidorna att korrigera våra mer drastiska krönikor mot verkligheten.
Vi håller till exempel inte alls på att bli ett illitterat folk: 52 procent av Sveriges befolkning läser fortfarande tryckta böcker minst några gånger i månaden. Ljudboken har inte ens gått om (även om det är nära). Inte heller är deckaren den Jätten Glufs-Glufs som man ofta tror: endast 30 procent läser genren regelbundet. En ungefär lika stor procentandel läser vanliga roman-romaner.
På bokfronten intet nytt? I alla fall tycks det råda en god konservatism bland bokläsarna. Ytterligare några smakprov: 16 procent läser pappersböcker dagligen, endast 1 procent läser poesi ofta, kvinnor läser i högre utsträckning för att koppla av, män för att lära sig saker. Så har det antagligen sett ut sedan Hedenhös dagar.
Samtidigt kan konservatismen tyckas lite paradoxal. Få branscher befinner sig i sådana konvulsioner som bokmarknaden. Inte bara har ljudboken ritat om spelplanen; även generativ AI lär göra det – rejält. Redan i dag assisteras allt från utgivningsbeslut och manusgranskning till redigering, ljudboksproduktion och omslagsformgivning av algoritmer. Med största sannolikhet har du redan läst ett antal baksidestexter skrivna av ChatGPT.
Detta är paradoxalt eftersom siffrorna i Bokbarometern blinkar rött: endast 3 procent av de tillfrågade läsarna är positiva till AI-litteratur. Allra mest negativa är de unga vuxna (18–29 år). En trend som för övrigt korrelerar med ungas inställning till generativ AI överlag, vilken både Karin Pettersson och Anna Andersson uppmärksammat här på kultursidan.
Rapportförfattarna Kalle Berglund och Ann Steiner konstaterar torrt att läsarna fortfarande tycks värdesätta att det finns en mänsklig avsändare bakom det skrivna. Döööh, vill man utbrista. Men riktigt så enkelt är det inte, visar rapportförfattarna sen. För det är ju inte de rena AI-böckerna som förlagen satsar på – utan AI-assistans. Och här kan man fråga sig: bryr vi oss verkligen om att baksidestexten är skriven av Chat GPT? Eller att en författare använder tjänsten för idéer? Kan vi inte glädja oss åt möjligheten att mer kvalitetslitteratur blir inläst med talsyntes?
För den som vill fördjupa sig i en hypotetisk framtid med AI-litteratur rekommenderar jag Aftonbladet-skribenten Jerry Määttäs essä ”AI/Asimov” i senaste numret av Tidskrift för litteraturvetenskap. Där menar han att rena robotböcker känns mindre troliga, i alla fall som annat än ett marginellt fenomen. Mer sannolika framstår däremot ett slags ”författarcyborger” inom populärlitteraturen. Som tar alla möjliga genvägar för att öka produktionstakten och hoppar över de tristaste delarna av skrivprocessen.
Resultatet? En svällande marknad av populärlitteratur medan kvalitetslitteraturen stretar på som vanligt, mer eller mindre utan AI. Määttä konstaterar krasst att AI-utvecklingen antagligen kommer skynda på den tudelning av bokmarknaden som redan pågår för fullt – mellan ”fint och fult”. Återigen kan man tycka att intet är nytt på bokfronten. Men mera sanningsenligt vore nog att säga som William Gibson: framtiden är redan här – den är bara ojämnt fördelad.
Rasmus Landström är Aftonbladets litteraturredaktör.
