Schibsted måste säga upp avtalet med OpenAI
Aftonbladets journalister får lön från ett företag utan spärrar
Varje månad får jag en del av min lön från ett företag som är direkt involverat i amerikanska krigsbrott.
Det står där på en egen rad i lönebeskedet: 500 kronor från OpenAI.
Detsamma gäller alla journalister på Aftonbladet och Svenska Dagbladet.
Bakgrunden är att den norska mediekoncernen Schibsted som äger Aftonbladet gjorde en överenskommelse med OpenAI i februari förra året.
Avtalet innebär att företaget under två år får tillgång till Aftonbladets journalistik, som därmed bidrar till att träna och förbättra AI-verktyget Chat GPT. I utbyte får Aftonbladet tillgång till OpenAI:s verktyg och utvecklingsresurser. Förhoppningen är också att Chat GPT ska leda en del användare tillbaka till Aftonbladet via länkar – den trafiken är dock försvinnande liten.
Och dessutom får Schibsted pengar, varav en del går till journalisterna.
Så vad är OpenAI för företag?
I teknikjournalisten Karen Haos mästerliga ”Empire of AI” – obligatorisk läsning för både Schibstedchefer och alla andra som vill förstå samtiden – går hon igenom OpenAI:s resa från ett på pappret idealistiskt projekt, till ett vinstmaximerande företag helt utan skrupler.
Under resans gång har OpenAI blivit partner med techjätten Microsoft, tagit in enorma summor i riskkapital, ändrat hela formen och syftet med sin existens och slängt alla etiska överväganden överbord. Nu gäller det att vinna marknadsandelar i det hysteriska AI-racet, kosta vad det kosta vill. Eftersom expansionen kräver enorma investeringar har företagen ett stort behov av kontrakt, men också av goda relationer med Donald Trump.
AI-tekniken är central i den nya tidens krig, men när det gäller den amerikanska krigsmakten så var länge AI-giganten Anthropic favoriten. I USA:s kupp i Venezuela användes exempelvis, enligt tidningen Wall Street Journal, företagets AI-verktyg Claude i genomförandet. Men för ungefär en månad sedan, samtidigt som USA och Israel inledde sitt olagliga anfallskrig mot Iran, krävde Pentagon ett ännu mer fördjupat samarbete. Då drog Anthropics vd Dario Amodei i nödbromsen och sade att Claude inte fick användas för massövervakning av amerikaner, eller för att bygga helt autonoma vapensystem – även kallade mördarrobotar – som innebär att AI:n fattar sina egna beslut utan mänsklig inblandning.
USA:s krigsminister, den kristne fanatikern Pete Hegseth, blev då rasande. Han bröt inte bara kontraktet med Anthropic utan vill också att företaget ska svartlistas av hela den amerikanska statsapparaten.
Som tur var för Trump så fanns det ett annat företag tillgängligt, nämligen OpenAI. För när Anthropic höll fast vid sina röda linjer klev Sam Altman fram och erbjöd sina tjänster i form av företagets enorma analyskraft och AI-verktyget Chat GPT. Han hävdade visserligen att han hade fått försäkringar från Pentagon om att tekniken inte skulle användas för olagliga syften, men formuleringarna var luddiga och klingar ihåligt.
Poängen är att AI-jättarna i sin expansionsiver i praktiken har gjort sig beroende av den amerikanska statsmakten
Det är knäppt att den här typen av beslut och etiska överväganden ska ligga på enskilda företag, i en mindre sinnessjuk värld borde givetvis mördarrobotar regleras i internationella överenskommelser. Men i en tid när teknikutvecklingen går i rasande takt och USA styrs av en galen despot är det tyvärr inte ett alternativ.
Det är viktigt att förstå att de stora AI-jättarna idag både är extremt mäktiga entiteter, och samtidigt i mycket stort behov av kapital. I höstas sade OpenAI:s finanschef att den amerikanska staten borde fungera som garant och långivare för företagets aggressiva investeringsplan på 1,4 biljoner (!) dollar i datacenter och datachip. Siffran är grotesk och visar vilka enorma resurser i form av data, energi och inte minst vattenkraft som dessa företag nu dammsuger jorden på.
När det gäller behovet av statliga garantier så backade OpenAI från uttalandet, men poängen är att AI-jättarna i sin expansionsiver i praktiken har gjort sig beroende av den amerikanska statsmakten, som styrs av en man som den senaste månaden tagit världen till randen av ett tredje världskrig.
Sedan länge är de flesta svenska företag (och medborgare) inbäddade i tjänster levererade av amerikanska techbolag. Det har aldrig varit riskfritt. Men det som sker nu är något nytt. Situationen är farligare, mer krävande. Mycket har hänt bara på det år som gått sedan Schibsted ingick avtalet med OpenAI. Redan då var samarbetet tveksamt – nu framstår det som omöjligt att försvara.
Sedan Trump valdes för andra gången har det varit uppenbart att USA inte längre är Europas vän eller allierad, utan tvärtom ett hot. Ska då verkligen Schibsted, ett av Europas stora mediebolag, ingå djupa, strategiska samarbeten med amerikanska tech-jättar som samarbetar med den amerikanska administrationen om politiska och militära mål?
Jag tycker inte det. Det handlar om värderingar, men också om strategiska vägval. Det är kortsiktigt, farligt och dumt att göra sig beroende av sin fiende i ett läge när vi vet att det kan vändas emot oss. Det är därför Europa – och Sverige – inte borde bygga in centrala samhällsfunktioner i den högerextreme Peter Thiels mjukvaruföretag Palantir.
Borde inte Schibsted snarare driva och förespråka en strategi där vi bygger ihop oss med Europas allierade, i stället för våra fiender?
Det är en svår balansgång medieföretagen befinner sig i, och jag förstår lockelsen i att få tillgång till nya verktyg och resurser. Jag tror personligen, som i de flesta stora teknikskiften, att vi både underskattar och överskattar hur samhället kommer att påverkas av AI-revolutionen. För journalistikens del kommer tekniken med stora risker. Men den innebär också stora möjligheter, som att det kommer bli viktigare med förtroendefulla relationer med publiken i en tid när så mycket av informationslandskapet känns opålitligt och falskt.
Det är uppenbart att det inte går att förhålla sig till AI-tekniken och de stora företagens vägval som något neutralt och frikopplat från frågor om makt, ideologi och geopolitik. I Frankrike har nyhetsbyrån AFP inlett ett samarbete med det franska AI-företaget Mistral. Borde inte Schibsted snarare driva och förespråka en strategi där vi bygger ihop oss med Europas allierade, i stället för våra fiender?
I slutänden kokar dock frågan ner till något mycket enklare, nämligen det konstaterande där denna text börjande. Den innehåller i sin tur en fråga som handlar om moral och anständighet.
Ska Aftonbladets journalister – som har i uppdrag att granska makten och rapportera om det som händer i världen – få en del av sin lön från ett företag som sagt ja till att utveckla mördarrobotar åt Donald Trump?
Café Bambino
