Modevärlden kan inte säga nej till Melania
Så har presidentens anhängare gått från paria till front row
Anna Wintour behöll de ikoniska solglasögonen på när hon den 9 november 2016 stegade in på Condé Nasts huvudkontor på Manhattan. Hon hade kallat Vogue-redaktionen till krismöte. Stämningen var tryckt, rödgråten, omskakad.
Några timmar tidigare hade Donald Trump utropats till segrare i det amerikanska presidentvalet.
Det hade skett trots att Vogue – för första gången i tidningens 124-åriga historia – hade tagit ställning för en presidentkandidat, demokraten Hillary Clinton. Nu gällde det att samla trupperna och slicka såren. Men också att kommentera den svavelosande artikel i konkurrerande Women’s Wear Daily som publicerats samma morgon: ”Gick Anna Wintour och Vogue för långt när de stöttade Hillary Clinton?”
Där ifrågasattes huruvida ett modemagasin alls ska syssla med politisk aktivism.
”Till alla er som samlats här i dag, som arbetar för mig,” sa Wintour med skör röst, “vill jag säga att om det är att gå för långt att stötta hbtq-personers rättigheter, att stötta kvinnors rättigheter, att stötta immigranter, att stötta amerikaners lika värde. Då hoppas jag att ni alla går för långt, varje dag.”
Scenen är hämtad ur Amy Odells biografi om Anna Wintour (”Anna”, Atlantic books, 2022), och visar hur relationen mellan modevärlden och Trumpadministrationen såg ut för tio år sedan.
På den tiden sades Melania Trump behöva köpa sina dyra dräkter själv. Varken stylister eller modeskapare verkade vilja klä henne.
Nu är det annorlunda. Under ett uppmärksammat besök till Storbritannien i höstas bar presidenthustrun Ralph Lauren. Affischbilden till dokumentären ”Melania” togs av den respekterade modefotografen Ellen von Unwerth.
Melania Trump är inte ensam om att ha gått från paria till accepterad av modevärlden.
Lauren Sánchez Bezos, gift med Amazon-grundaren Jeff Bezos, har bara under det senaste året gått från att ses som en tacky bimbo till att pryda Vogues omslag i svulstig bröllopsklänning. Hon har snärjt såväl kändiselitens favoritstylist, Law Roach, som Anna Wintour själv. Nu sitter Sánchez Bezos front row på varje modevisning, och i veckan blev det känt att hon och hennes make inte bara ska sponsra årets Metgala, de har också utsetts till hedersordföranden.
Men paret Bezos är inte ensamma om att ha tagit steget in i värmen. I går satt Metas Mark Zuckerberg front row på Pradas höstvisning i Milano, och kvällen före ska han ha arrangerat ett cocktailparty tillsammans med Anna Wintour själv.
Ju högre upp i hierarkin man kommer, desto mer tycks man anpassa sig efter sina ekonomiska gelikar
Under det gångna året har jag lyft förändringen i mina sociala medier. En återkommande åsikt i mitt kommentarsfält har varit att Trump, Sánchez-Bezos och de andra inte utgör ett riktigt ”hot” mot god smak. Att modevärlden aldrig kommer att ta dem på allvar eftersom de är ”nyrika”.
Detta narrativ – att nya pengar likställs med dålig smak medan ärvd förmögenhet kopplas till smakmässig och intellektuell förfining – är lika fascinerande som den är urgammal.
I boken ”As gods among men” har ekonomihistorikern Guido Alfani försökt kartlägga västvärldens rika och deras historia. Han visar hur synen på nyrika som löjeväckande fånar, utan kulturellt och socialt kapital, växte fram i medeltidens feodalsamhälle.
Då ansågs jakt på pengar och status vara en synd.
Men med adeln var det annorlunda. Den var utsedd av kungen, som var utvald av Gud och det gudomliga kan ju inte vara smaklöst. Och eftersom adliga titlar går i arv blev den ärvda rikedomen automatiskt mer kulturellt värdefull, nästan dygdig.
Alfani påpekar också att människor historiskt tycks ha velat signalera varje monetärt avancemang med inköp av nya statussymboler. Ju högre upp i hierarkin man kommer, desto mer tycks man anpassa sig efter sina ekonomiska gelikar. Den första miljonen kan alltså resultera i en dyr handväska med många tydliga logotyper, medan den femte miljonen hellre går till en dyr men mer diskret klocka.
Men denna rikedomens manual om god smak har aldrig passat Donald Trump.
Han river delar av Vita huset, draperar resten i guld och säljer gyllene sneakers i sin webbshop.
Och nu har han med sin politik tvingat ned modeindustrin på knä.
Presidentens tullkrig och volatila handelspolitik har tvingat amerikanska modeföretag att byta leverantörer, höja priser, lägga om leveransrutter och i vissa fall att helt enkelt lägga ned sin verksamhet.
Indiska klädproducenter, som först såg ut att bli skonade från höga tullar, fick en chock när Trump plötsligt introducerade en femtioprocentig strafftull. Det har skapat ekonomisk kris hos indiska fabrikörer, och gjort arbetare arbetslösa.
Så det är inte underligt att alla, från toppen till botten av modepyramiden, gör allt för att vara den amerikanska presidenten och hans bundsförvanter till lags.
Efter Trumps valseger 2024 hölls inga krismöten på Condé Nast. När han i januari 2025 svors in satt några av modevärldens nyckelpersoner i publiken, som Bernard Arnault, vd för lyxkonglomeratet LVMH, som bland annat äger Dior, Loewe och Louis Vuitton, som aldrig tidigare närvarat vid en amerikansk presidentinstallation. Där satt även hans son Alexandre Arnault – vd för väskvarumärket Rimowa och nära vän till Jared Kushner – bredvid supermodellen Bella Hadid.
Det går inte längre att avfärda den amerikanske presidenten och hans kader av techmiljardärer som nyrika fåntrattar. Oavsett vad vi bönder tycker så utgör de en ny global aristokrati vars tycke och smak direkt kommer att påverka hur vi klär oss i år framöver.
Emily Dahl är modevetare, journalist och programledare – du kan se henne i ”Modeinferno” på SVT Play.
Café Bambino: Moraliska ambitioner, perversa miljardärer & bröllopsinbjudningar
