Myrdalmusikal erbjuder hopp med kaffe och kaka
”Hela Sveriges mor” är en ljuvlig liten föreställning
Publicerad 2025-09-09
”Hela Sveriges mor” på Soppteatern, Kulturhuset stadsteatern
Jag vet inte om det stämmer att Alva Myrdal betraktades som ”hela Sveriges mamma”, men låt gå för det när den fria gruppen Östfronten bjuder på fyndig, musikalisk soppteater om Alvas liv och gärning i samarbete med Kulturhuset Stadsteatern. Upphovsmännen Dag Thelander och Per Wickström har tidigare gjort musikaler av oväntade personligheter, som Milton Friedman och Michel Foucault. Nu får den undersköna, svenska socialreformatorn återuppstå på scenen, gestaltad av Lisa Larsson medan Fredrik Meyer spelar Gunnar och habilt piano. Janna Granström gör Alvas mor, sonen Jan och diverse andra.
De sjunger fram en historia om Alvas borgerliga uppväxt i Slagsta utanför Eskilstuna. Hur hon träffar Gunnar när hon fortfarande bara var en flicka, men med väldiga intellektuella ambitioner. De får Jan, som bor hos mormor och morfar när föräldrarna flyttar till USA. Barnets övergivenhet skildras lika ömsint som man senare driver gäck med hans stöddiga dogmatism.
Alva slits mellan barnen och Gunnar, ett barn även han, om än en av världens främsta ekonomer. Alvas kamp att få ihop yrkeslivet och familjen, mammarollen och äktenskapet, är rörande i sin enkelhet. Och imponerande skickligt gestaltas idén bakom makarna Myrdals stora bidrag ”Kris i befolkningsfrågan” (1934), ”skandalsuccén” som dunkade ner en rad reformer, allt från daghem till bostäder och preventivmedel. ”Livet kan levas gott om det planeras förnuftigt”, som Alva förklarar.
Arbetarrörelsen är i det närmaste är utsuddad ur historien, man kan nästan tro att makarna Myrdal ensamma byggde landet, men trion på scen är så sympatisk, att jag kapitulerar. Sen följer ett hopp i tiden (det gör inget) och Alva utses till nedrustningsminister. Här skrattar publiken till, häpet: Har Sverige haft en nedrustningsminister? Jepp. Det var då det.
Jag gillar det här! Men en sak står mig upp i halsen, och det är folkhemmet som begrepp. Per Albin må ha hållit sitt tal 1928, men Socialdemokraterna nyttjade aldrig ordet som en beskrivning för vad de vill göra. Makarna Myrdal gjorde det definitivt inte. Socialdemokraterna pratade om reformer, om välfärd, om det allmännas bästa. Under Erlanders tid pratade man om det starka samhället.
Folkhemmet var ett ord som Timbro-högern plockade upp för att placera arbetarrörelsen i allmänhet och makarna Myrdal i synnerhet i nåt slags suspekt rödbrun skamvrå. Sen tog SD över ordet och gjorde om det till sitt, lika brunt som löksoppan som följer med biljetten. Och nu sitter vi där vi sitter.
”Hela Sveriges mor” är en ljuvlig liten föreställning, som till kaffet och kakan bjuder på den hisnande sanna uppfordran: En annan värld är möjlig!
Prenumerera på nyhetsbrevet om scenkonst: Premiärlejon &