Läs veckans nyhetsbrev från Karin Pettersson
Hej kära läsare,
Jag är i Skåne en sväng den här veckan för att prata om min bok (tack ABF som arrangerar!), väldigt kul. Min tyska kille är med, vi ska ju gifta oss i sommar och jag har sagt att det är dags att han lär sig lite mer om Sverige om han ska leva resten av livet med mig. Så vi passade på att åka runt några timmar på en regnig Kullahalvö och åt sen lunch på Rotarys hamnkrog i Höganäs. Sen stapplade vi ner för den regnhala, svinbranta stenbacken för att titta på Lars Vilks verk Nimis, som jag faktiskt aldrig sett förut. Jag blev inte jätteimponerad, men i bokskogen blommade vitsipporna så långt ögat kunde nå så jag var mer än nöjd.
I onsdags kväll hade jag fått en inbjudan till den nygamla, kulturradikala studentföreningen Den yngste gubben i Lund, och deltog där i ett samtal om kultur och kapitalism med Max Hjelm från DN. Vi satt i en helt proppfull liten lokal och pratade om kulturens värde i en tid av algoritmer och marknadstänkande. Jag har ju skrivit en bok om 90-talet och hur jag uppfattar att den tidens politiska logik håller nuet i ett järngrepp. Men den här kvällen var det som att jag kunde ana att förbannelsen håller på att hävas, och att kommande generationer har ett mycket mer kritiskt och fritt sätt att tänka på frihet, stat och marknad. Kanske går det till och med att hitta fram till en ny sorts kulturradikalism där liberaler och vänstern i bred mening kan utmana miljardärerna, techjättarna, nyliberalismen och sossarnas hjärndöda åtstramningspolitik. Man kan alltid hoppas!
Förra helgen kritiserade jag Schibsted för deras samarbete med OpenAI, denna vecka fick bolagets vd Sam Altman en molotovcocktail kastad mot sitt hus. Mycket obehagligt, men det svar som Altman sedan skrev var skrämmande uselt. Han anklagade indirekt tidningen New Yorker – som nyligen publicerade ett kritiskt reportage om honom – för dådet. Den amerikanske techjournalisten Casey Newton skrev bra om frågan på sin substack. I det nya avsnittet av Café Bambino som kommer i morgon grottar jag och Tone ned oss i OpenAI, kolla gärna. Jag pratar också om den otroliga konserten med Rosalía jag var på i Lissabon förra veckan, den bästa kulturupplevelse jag haft på länge.
På våra sidor skrev Jan Scherman om hur Tidöregeringen eldar under hoten mot statsanställda och Anna Andersson intervjuade Segen Meles om hennes nya bok. Ulrika Stahre analyserade Donald Trumps jesusbild och Petter Lindgren var nöjd med årets Almapris. Åsa Linderborg gillade Simon Sorgenfreis bok Öppna era hjärtan om islam i Sverige, Camilla Hammarström hade sett en ny konstutställning om familjen på Sven-Harrys i Stockholm och Jenny Andersson recenserade Payam Moulas nya bok Det goda. Jack Hildén gjorde sig redo för ett sexigare Hela England bakar och Rebecca Selberg försökte förstå Epstein-männen.
I andra medier läste jag Peter Alestig i DN om det hårdnande politiska och juridiska trycket på klimataktivister. Den var intressant och skrämmande att korsläsa mot Fanny Jönssons intervju i Dagens ETC med Greta Thunberg och hennes krets, och hur de ser på klimatfrågan i dag. I Blankspot läste jag om den kurdiska transkvinnan Bella Haksoy som hotas av utvisning till Turkiet.
I utländska medier läste jag i New Statesman om vänstersvängen bland unga kvinnor i Storbritannien och i Guardian var Marina Hyde som vanligt rolig, om Trump och påven. I New York Times skrev Ezra Klein en uppmärksammad krönika om demokraternas relation till Hasan Piker, och skillnaden mellan antisemitism och antisionism.
Ta hand om er, så hörs vi om ett par veckor!
Karin
Mer från Kulturredaktionen
Korruptionen och fjäsket för Putin fällde Orbán
• Den utbredda korruptionen är en viktig orsak till att Viktor Orbán och hans parti Fidesz förlorade i det ungerska valet efter 16 år vid makten. ”Men den kanske enskilt största förklaringen till Péter Magyars seger är nog ändå att han inte försökt överta den auktoritära högerns språkbruk eller åsikter”, skriver Gellert Tamas.
Man ska faktiskt inte bli mätt av en vräkig bulle
”Recepten lockar verkligen till bakning och bilderna är en fest. Det säger jag djupt inifrån den ’spanska vindtårtans’ kaninhål och med långt gångna planer på att loppisfynda ett tårtfat på fot av pressat glas”, skriver Malin Nauwerck som ger fem plus till Gustav Bergströms bakbok Välkommen på kaffe!.
När det blir pinsamt vill jag gå ett steg längre
Bakom känslan av pinsamhet döljer sig nog det hos oss som är på riktigt. ”När jag själv började teckna serier som byggde på mitt eget liv, insåg jag att det här riskerade att bli självutlämnande och genant. I ett försök att undvika självcensur lovade jag mig då att inte tveka när jag känner att det blir pinsamt, utan i stället gå ett steg längre”, skriver Nina Hemmingsson.
***
Texten är hämtad från Karin Petterssons nyhetsbrev som kommer varannan vecka. Prenumerera på nyhetsbrevet här.
Café Bambino: Pengar, livskris & bröllopsplanering
