Alkoholistens ständiga lögner är klassisk teater
Lars Noréns genombrottspjäs tolkas på nytt av Anna Takanen
Uppdaterad 2026-02-16 | Publicerad 2026-02-15
”Natten är dagens mor” på Malmö Stadsteater
”Natten är dagens mor” med urpremiär 1982 på Malmö Stadsteater blev det stora genombrottet för Lars Norén som dramatiker. Åren efteråt spelades pjäsen i Göteborg, Stockholm och på Riksteatern och snart även systerpjäsen ”Kaos är granne med gud”. Bilden av dramatikern Lars Norén sattes där 1982 och senare var det han själv som ändrade den med ständigt nya pjäser. Men prägeln har suttit kvar. ”Natten är dagens mor” var ett alldeles exceptionellt genomslag i svensk teater.
Av en klassiker krävs dock att den spelas på nytt. I Anna Takanens regi på Hipp i Malmö har kammarspelet koncentrerats till ett relativt litet restaurangkök på hotellet på den skånska landsbygden. Och begränsning kan man säga är vad hela denna tolkning kretsar inom. Gång på gång hörs ”stick härifrån” följt av ett ”och vart ska du ta vägen” i samma aggressiva ton. Det finns inget utanför familjen i detta restaurangkök. Inga drömmar, ingen omvärld.
Fokus är faderns alkoholism. Den stirrar sig övriga familjen envisa på. Frågan för kvällen är: har han börjat dricka igen. Och ja, det har han.
Från det att Fredrik Gunnarsson gör entré spelar hans pappa Martin teater. Hans förmåga att spela teater, ljuga om man så vill, är enorm och det gör att familjen inte kan ta honom till sig. Det hjälper föga att han rabblar lyckliga minnen från förr som en kulspruta. När sönerna inte minns tar han det personligt. Hur kan de inte minnas hur lyckliga de var.
Gunnarsson är den fanatiskt explosiva spelmotorn. Han är fullständigt häpnadsväckande i all sin kameleontiska gestalt. På samma gång hemsk och underhållande. Det är inte att överdriva att påstå att Gunnarsson dominerar hela föreställningen. Det skapar en obalans. Det är ohjälpligt att mamma Elin (Cecilia Lindqvist) hamnar i skymundan tillsammans med de konkurrerande sönerna.
Cecilia Lindqvists mamma är trött, så trött och hostar olycksbådande när hon inte unnar sig en cigarett. Hon försöker bara hålla fast vid det som går att kontrollera, vika tygservetterna till matsalen, våttorka köksgolvet. Den äldre brodern (Viktor Nyström Sköld) försöker agera i faderns ställe som auktoritet för lillebrodern (Odin Romanus) som mest framträder som utelämnad och ängslig.
Hotellet står inför konkurs, inga pengar finns att betala räkningar och amorteringar. Morgondagens matsedel, ankorna som ska marineras och någon strögäst som ringer och vill boka rum. Pappan visslar, låtsas obekymrad, förslår att familjen ska göra en badutflykt som förr i tiden.
Nej, han ska inte dricka, får inte, måste låta bli. Pappans ensamma kamp mot flaskan är fysisk och språkligt brutal, sekundsnabbt kastande mellan att nöjt tömma flaskan och viljan att kasta den ifrån sig. ”Detta klarar jag fint” avlöst av insikt om att allt nu är förlorat. Också det är bra spelat av Gunnarsson.
Den psykoanalytiska familjeramen är med i Takanens tolkning men dagens kunskap om medberoende gör sig också påmind. Dramaturg Lucas Svensson har bearbetat pjäsen och flyttat en del scener. Något av det organiska har därmed gått förlorat när dygnets starka enhet från morgon till natt har splittrats.
Pappan är med sin alkoholism problemet men han är också den som håller dem samman som familj. Och familjen övertar varandras attityder, känslor och uttryck, som om de delade samma tillstånd av samtidigt raseri, förtvivlan och längtan.
Som dramatiker rörde sig Norén senare bort från det ordrika och häftiga. Hans pjäser kom att rymma färre familjer, mer tystnad och ett annat intresse för tomhet. Att återvända till ”Natten är dagens mor” i Malmö är som att uppleva en tryckkokare, inifrån, Kanske följdriktigt då: att sista aktens kalla släpljus ger scenen drag av brottsplats.
Prenumerera på nyhetsbrevet om scenkonst: Premiärlejon & Scengångare
