Våra böcker tränar vapenindustrins AI
Författarna måste förstå vem den verkliga fienden är
Ulf Lundell hotade mig med stryk. Agg mot min person uttryckt i hans böcker skulle nu bli fysisk bestraffning. Likt en boxare från svartvita tider, stod han svajande med nävarna redo. Jag oroade mig för att han skulle trilla av den höga stenpiren, ner på klipporna i det becksvarta vattnet. Månen lyste upp den vitkalkade fyren bakom oss. Hans ögon glödde av ilska och förakt.
– Varför i helvete skriver du om det där jävla AI? Va? Varför?!
Fler än Lundell har undrat. Låt mig förklara.
Den datorgenererade prosan syns i varenda tidning nu. I allt fler böcker. Tydliga spår av särskilt Claudes Opus- eller Sonnet-modell. Enordsmeningarna. Inskjutna satser med tankstreck på båda sidor – eller ibland bara ett – in absurdum. Andra mönster som språkmodellerna gärna fastnar i. Men skribenterna, inte sällan tongivande och hyllade, låtsas som om det regnar. Några bryr sig inte; spelar väl ingen roll att det är AI?
Peter Thiel-backade företaget Mercor med 22-årige Bredan Foody i spetsen, anlitar människor för att träna AI. De betalar poeter 1 500 kronor i timmen för att de ska analysera det Claude, ChatGPT och de andra chatbotarna skriver. Deras bedömningar av AI:ns språk hjälper språkmodellen att väga sina ord och hitta rätt rytm i texten.
Jag tänker inte moralisera över AI:n som skrivpartner, men det är ett vägval. För det egna skrivandet men också på ett mer övergripande plan. Ett exempel: Författarförbundet samarbetar just nu med Wallenbergs stiftelse WASP om en svensk språkmodell. Nej, WASP är inte satans folk, men ”A”:et i WASP står för ”autonomous”. De enorma resurser som hälls in från bland annat näringslivet används till att skapa autonoma system. Programvaror som inte behöver människor.
För att förstå syften och mål räcker det med att titta på vilka Wallenberg-företag som står bakom WASP på såväl strategisk som operativ nivå. Banken SEB och telekomjätten Ericsson. Och så klart vapentillverkaren Saab.
Med några undantag (läs: Lars Wilderäng) tror jag inte många författare vill att deras böcker ska träna Saabs system att döda bättre. Vidare tror jag inte heller alla håller med en av de mest tongivande i stiftelsens styrelse, Petter Bediore. Han är chief technical officer på Saab, och i en intervju i Ny Teknik ger han sin syn på framtiden: ”Det är ingenjörerna som ska rädda världen.”.
För att ”rädda världen” Saab-style behövs specialiserade språkmodeller. De möjliggör för soldaten att ropa ut order till flygplanet eller stridsvagnen i stället för att de under beskjutning ska lyckas trycka på rätt knappar med skakande fingrar. Språkmodellerna kan avtolka signaler och meddelanden som samlas in av Saabs signalspaning för att snabbt skapa kontext på slagfältet. Samt en myriad andra användningsområden.
Litteraturen har ett värde utöver bara ord och meningar. Den ger kvalitativa data som speglar människan. Därav Mercors ovanligt välbetalda poeter. Därav Wallenbergsfärens intresse för våra böcker.
I WASP-projektet finns även representanter för Bonnier, andra förlag och tidningsutgivare. En språkmodell tränad på välskriven litteratur kan effektivisera produktion, redaktörsarbete och översättning. Incitament som ju är diametralt motsatta Författarförbundet och alla som försöker leva på och i sitt skrivande.
Det gäller att kunna navigera bland vänner, fiender och neutrala parter
Tittar man på andra kunskapsintensiva branscher som konsult- och ekonomisektorn är affärsmodellen ”service-as-software” redan här. Den multinationella konsultfirman McKinsey har ”Lilli” – en språkmodell tränad på hundratusentals dokument med analyser och övertygande argument som konsulter skapat under åren. Till detta kopplas AI:n som hela tiden analyserar flödet av nyheter, rapporter och konkurrenters rapportering. Konsulten behövs inte – kunderna köper access till Lilli i stället. McKinsey uppger att man sparar motsvarande 50 000 högavlönade konsulttimmar. I månaden.
Även Schibsted, Bonnier och branschkollegorna är kunskapsföretag. Det ständiga flödet av våra insikter, åsikter och känslor kan träna deras egen ”Lilli”. Kulturchefen behöver bara be AI:n om en sedvanligt småsur spaning från Mattias Beijmo. Inte ens Mattias Beijmo (eller Ulf Lundell) kommer kunna skilja den från den verkliga förlagan. Ett hypotetiskt scenario så klart, men tekniken för detta finns.
Enligt en källa med insyn har Författarförbundets styrelse inte ens reflekterat över det olämpliga sällskapet i projektet. Det gäller att kunna navigera bland vänner, fiender och neutrala parter i den här tekniskt komplexa kampen. Man kanske inte kan förvänta sig att journalister, författare eller ens ett författarförbund ska ha erfarenheten och kunnandet som krävs.
Därför måste de som vill värna litteraturen tillskansa sig kompetens, skapa egna forum. Äga frågan om sitt eget öde. Att låta sig ledas av Bonniers AI-expertis och en stiftelse med Saab, SEB och Ericsson i ledningen är inte rätt väg. Att avfärda och blunda för utvecklingen är också hål i huvudet.
När AI-producerade texter blir norm förändras det mellanmänskliga språket. Om sociala medier, tidningar och skolan fortsätter fyllas av språkmodellernas text, kommer nästa generations författare skriva som AI. I den mån de över huvud taget kommer att skriva.
Så Ulf: här är orsaken till att jag skriver om ”töntig jävla AI” (javafan, det var ju du som började tjafsa). Jag skriver för att du, Författarförbundet och andra ska lära känna den verkliga fienden. Så att kampen inte förs mot väderkvarnar, inte blir till meningslösa slagsmål i månljuset nedanför en nedsläckt fyr. Så lyssna nu: sista striden är här. För våra ekonomiska rättigheter. För vårt språk.
Du kan ju det här. Vi måste fortsätta gräva upp oförrätter och skam långt inne i oss. Låta det komma ut i tokig anklagelseakt, köttig självförnedring eller politiskt inkompatibel (köns)rock. Vägra stava rett, SKRIKA och smeta ut vårt språk utanför pappret, pärmarna, väggarna. Distansera vårt språk från AI:ns, gå dit den inte kan gå. Skriva med ärende och avsikt, för AI:n har inget ärende, inga avsikter. Lämna ChatGPT-spänning och Claude-prosa till Grimwalkers, småbarnströtta SvD-skribenter och börspressen. Lose the battle, win the war.
Mattias Beijmo är internetanalytiker, föreläsare, författare och medarbetare i Aftonbladet Kultur.
Café Bambino: The Sims, AI-frukter & smartare med chat bot
